Staffan Lingärde: Ett tragiskt flyktingöde
Den moderna teknik som rättsmedicinare idag förfogar över gjorde att man kunde bestämma barnets DNA och även så småningom dess identitet.
Barnet var en pojke. Av iransk-kurdisk släkt. Han var ett år och tre månader gammal när han dog.
Han hette Artin. Googlar du på nätet hittar du lätt hans bild. En glad liten pojke som skrattar åt kameran. Med hela livet framför sig.
Hans familj kom från Sardasht i östra Iran.Pappan hette Rasoul Iran Nezhad och mamman Shiva Mohammad Panahi. Artin hade två äldre syskon; Anita, nio år och Armin, sex år.
Familjen var en de otaliga som i vår tid valt att fly för att hitta en mänsklig tillvaro.
De pengar de kunde skrapa ihop gick till människosmugglare. De tog sig fram till Frankrike och Engelska kanalen. I England hoppades dom på arbete och möjlighet att skapa sig ett drägligt liv.
Så gick det inte. Deras båt sjönk i kanalen och hela familjen omkom. Det var i oktober i fjol.
Lille Artins döda kropp följde strömmarna på en osannolik resa över Nordsjön och hamnade till slut på stranden utanför Karmöy.
Det var en av de otaliga flyktingkatastrofer som sker i detta nu. En liten notis i media blev det.
Men Artins öde berör. Man kan inte föreställa sig den fasa familjen måste upplevt när de hamnade i det iskalla vattnet. Kanske mamma Shiva lyckades krama om sin son en sista gång och säga; ”Var inte rädd Artin, mamma är här”.
Staffan Lingärde, Simrishamn
