Sten Arvid Rogmar: Hur är det med den svenska elberedskapen?

Vårt elpris baseras på Tysklands misstag beträffande elproduktionen.

På 80-talet hade vi en regel, att för varje installerad kilowattimme i vindkraft skulle baskraften byggas ut med motsvarande effekt.

Nu gör man tvärt emot, lägger ned baskraft när man bygger ut vindkraft. Detta är inte försvarbart. Mindre vattenkraftsstationer slopas, motsvarande ett kärnkraftverk.

Kärnkraften och motkraften skattade man bort. Ägarna ser ingen lönsamhet i att driva dem vidare. Politikernas beslut. Vart är Sverige på väg?

På 50- och 60-talet försvann båtvarven på grund av dyr arbetskraft, kunde inte konkurrera med Asien. Kommer industrin i elområde 4 att gå samma väg på grund av höga elpriser?

Vattenfall och Svenska kraftnät har kunskapen om elberedskap men styrs av politikerna.

De anställda är lojala mot sin arbetsgivare. Vattenfall fick i uppdrag att förvärva och driva elproduktionen i Tyskland, vilket slutade med en ”flopp” för Sverige.

Kärnkraften och brunkolsverken skulle avvecklas, ”var inte i tiden”. Samma väg tog elnäten som man förvärvade i Nederländerna och Tyskland, Detta blev ett dyrt experiment för Sverige. De styrande är intresserade av el, men är stora noviser.

Varför inte förnya och uppgradera Ringhals 1 och 2 innan man påbörjar rivning. Personalen finns fortfarande kvar.

I USA har man förlängt brukbarhetstiden från 40 till 80 år.

Vi ska gå över till el-drift av våra ”kära” bilar. Inköpspris 400 000 kronor till 1,4 miljoner. Förbrukning cirka två kilowattimme per mil (vintertid cirka tre), batteribyte (efter cirka tio år) cirka 400 000 kronor. Elkostnad inom en snar framtid cirka 20 kronor per kilowattimme.

Om jag vill transportera mina 90 kilo behöver jag då ta till en teknisk lösning som väger två ton?

Jag är inte övertygad om att dagens el-bil är den optimala lösningen, även om man beaktar en positiv miljöpåverkan.

Det är med stor oro man spanar in i framtiden.

Sten Arvid Rogmar, Tomelilla