Sven Johansson: Rena trakasserier mot Kivik

Att få någon politiker att ställa upp för norra delarna måste vara riktigt besvärligt då de riskerar att få stå till svars för tokigheterna. Tjänstemännen verkar inte åka längre norrut än till lunchen på Lilla Vik.

Simrishamns kommun visar mycket klara tecken på att implodera av sin egen byråkratiska tyngd. Det vill säga alla ihop inåt och med allt färre kontakter med sin omvärld.

Det gäller att administrera i lugn och ro och till varje pris hålla sig borta från ärenden som kan vara kontroversiella. Risken finns att man blir sittande med Svarte Petter och det är det värsta som kan hända.

Nu är det vattenbrist – igen. Under mina 44 år i Kivik har det varit brist ett otal gånger och vad har man vidtagit för åtgärder? Inga som märks i alla fall.

I hela världen gäller affärsmässiga lagar och regler som säger att om det inte levereras någonting ska heller inte någon betalning utgå. För kommunala monopolföretag gäller andra regler både vad gäller att sätta priser, lösa problem och kundkontakter.

Slutsatsen är enkel: Inget vatten och ingen betalning. Vatten och skälig betalning. Kiviks vattenproblem har till och med fått fin negativ reklam med en egen sida på SVT:s text-TV ”Kivik får vatten via tankvagnar”. Hoppas Kiviks musteri har egna källor! I annat fall ryker ett par hundra arbetstillfällen.

Parkeringslösningen med tvåtimmarsparkering i hamnen till och med september visar på den totala okänsligheten och okunskapen om hur det ser ut i kommunen.

Först i juli har det vissa dagar varit mer eller mindre fullt under några timmar. Trasslet med parkering för boende, de som arbetar i hamnen samt besökande gäster är direkt irriterande. Dessutom svårt att förklara för utomstående varför man ska tränga in bilen på olika parkeringar när det finns plats i hamnen.

Ett tips till Anna Bartel är att anlita konsultföretaget som får räkna bilar i hamnen den 10 och 13 september.

Det är svårt att slå rekord vad gäller tokigheter i Simrishamns agerande mot Kivik, men priset tar behandlingen av Thorvald Christensens erbjudande om en donation för att bygga ett museum som kan rymma Kiviks museums samlingar och aktiviteter.

Genom att trixa med plankostnadskalkyler, kommunala höga avgifter och en klart avog inställning till projektet har det havererat.

För att göra en lång historia kort så kvarstår Thorvalds erbjudande om att betala offererad plankostnad på 285 000 kronor, svara för byggandet av Kiviks museum enligt plan samt teckna ett mycket långt hyresavtal med noll kronor i hyra.

Allt finns i Projektnummer 47070 och handlar om Detaljplan för Mellby 3:86. Där sammanfattas kommunens defensiva agerande i Kivik under senare år med nedläggning av biblioteket och begränsningar i användandet av Äppelgården.

Skolans ”aula” kunde tidigare disponeras för film och föredrag men skolbyggnader får tydligen numera inte användas för annan verksamhet än skola.

Jämför detta agerande med det välfungerande föreningslivet med en rad olika livskraftiga och aktiva föreningar som gör Kivik till ett attraktivt ställe trots den kommunala våta filten som ligger över en stor del av vardagslivet.

Sven Johansson, Kivik