Modern teknik spårar handelsvägar

Det är utgångspunkten för den nya utställningen BronzeTech på Österlens museum som invigs på lördag.

Med hjälp av moderna naturvetenskapliga isotopstudier av exempelvis metall kan exempelvis koppar i föremål funna på Österlen spåras.

– Varje koppargruva har som ett tumavtryck, säger Lena Alebo, chef för Österlens museum.

Och kopparn kunde ha brutits på Cypern, Sardinien, i Spanien eller i gruvor i Alperna. Tenn hämtades från England.

I England har man hittat bronsålderskepp som dateras till 2000 till 1500 före Kristus. Skeppen är byggda för att kunna korsa Nordsjön. En digital modell av skeppet visas på Österlens museum.

Man har också analyserat isotoper på mänskliga kvarlever i bronsåldersgravar på Isle of Thamet i sydöstra England. Här har man klarlägga att människor från Skandinavien har begravts.

På hällristningarna på Österlen från bronsåldern spåras också influenser utifrån i bildspråket.

Utställningen öppnar i Rian, den cirkelformade byggnaden där säd som skeppats till Simrishamn tidigare torkades. I montrar syns svärd, yxor och andra bronsålderföremål som rakknivar som formats som de karakteristiska skeppen som också kan ses på hällristningarna. Föremålen ska analyseras med den senaste tekniken och sättas i ett större, internationellt handelssammanhang.

– Vi har inte fått alla analysresultat ännu, säger Lena Alebo.

Tanken är också att utställningen ska uppdateras kontinuerligt med nya analysresultat.

Förutom metaller, som skeppades i tackor och göts på plats lokalt, handlades med bland annat bärnsten och glaspärlor.

En del bronsåldersfynd visar att det fanns kontakter mellan Nordeuropa och Egypten.

Österlens museum tar precis som Klostret i Ystad med utställningen Archæomusica ett grepp om forntiden.

– Det är samma tankegångar, använda sig av ny teknik, lyfta blicken se internationellt. Det är forntiden som är inne igen, säger Lena Alebo.

Österlens museums målsättning är fortfarande att det på Österlen ska skapas ett hällristningscentrum. Lena Alebo framhåller att Simrishamn är del i ett större nätverk med forskare specialiserade på bronsålderns hällristningar, men att ett nätverk är färskvara.