Mandobasist med rötter i skånsk mylla

Trots att jag är född i Uppsala och uppväxt i Sigtuna har jag alltid betraktat mig som en skåning, säger Carl-Johan ”C-J” Fogelklou och berättar att det är MFF som är laget i hans hjärta.

Mando Diao fick enorma framgångar i Sverige när de 2012 började sjunga på svenska och tonsatte Gustaf Frödings dikter. Låten ”Strövtåg i hembygden” tillbringade 167 veckor på svensktoppen, varav 86 veckor på förstaplatsen vilket är rekord, och den användes i Volvoreklamen.

Den svenska publiken förväntade sig att de skulle följa upp succén med ytterligare en Frödingplatta.

– Visst hade vi kunnat fortsätta att sjunga på svenska, men då tror jag vi hade valt att tolka någon annan diktare. Det finns ju många moderna sådana som hade varit intressanta.

Men man valde i stället att återvända till den internationella publik som upptäckte albumet ”Give me fire” 2009. Ett album som toppade listorna i länder som Tyskland, Österrike och Schweiz.

– Vi har ju alltid känt oss som ett engelskspråkigt band. Så det kändes ganska naturligt att börja sjunga på engelska igen. Och med musik influerad av afroamerikansk soul, rhythm & blues och disco. För oss handlar det här bandet mycket om att våga kasta sig ut i det okända och göra nya saker.

Första singeln från kommande plattan, ”Shake”, är exakt det. En uppåtlåt. Men albumet inleds med det smäktande titelspåret ”Break us”. En låt som säkert Frödingvänner känner igen sig i.

– Den är som en hymn med bara piano och kontrabas i kompet. Vi enades redan under inspelningarna i Koppom att den skulle inleda plattan. Och ”Without love” är en annan låt som säkert tilltalar de som hittade till Frödingplattan.

Så kanske de dansade fansen ute i Europa och Frödingsällskapet kan göra gemensam sak under bandets kommande turné med bland annat stopp under Bråvallafestivalen den 30 juni i sommar.

Efter det folkliga genombrottet med ”Infruset” hoppade plötsligt originalmedlemmen Gustaf Norén av bandet. Sångaren Björn Dixgård fick en ännu mer ledande roll.

– Men Björn kände att han ville ha en friare roll, därför bestämde vi 2015 att ta in en ny gitarrist, Jens Silverstedt, som han kände sedan tidigare. Han blev snabbt kompis med oss andra i bandet och nu efter två år med oss på turné är han fullvärdig medlem i Mando Diao. Särskilt jag och Jens har blivit väldigt sammansvetsade eftersom vi delar intresset för gamla gitarrer.

Men är det inte svårt för en ny medlem att komma in i ett band som funnits sedan slutet av 90-talet?

– Men vi alla i bandet är reflekterande människor som är intresserade av gruppdynamik. Visst argumenteras det om olika saker, men alltid med respekt för varandra. Vi tillämpar det som Bonniers körskolebok lär ut, nämligen ett defensivt körsätt gentemot varandra.

1996 träffades Björn Dixgård och Gustaf Norén på en fest där de båda diskuterade Beatles en hel natt. Det innebar starten på Mando Diao. Beatles har också varit viktigt i C-J:s liv.

– Min pappa förvarade alla sina gamla LP-skivor från 60-talet i vårt hus utanför Hedvigsdal. Det var så jag kom i kontakt med Beatles första gången. Jag lyssnade på det vita albumet, sedan låtsades jag att ett tennisracket var en gitarr och alla sockerbetorna ute på åkern min egen Woodstockpublik …

Du gillar den här bygden!

– Verkligen. Jag har alltid återvänt hit när jag skulle skriva något. Det låter som en romantisk klyscha med det finns något här som är bra för skapandet.

Berätta om hur din bakgrund i Skåne.

– Det var min farmor som bodde i den gamla smedjan på Hedvigsdals gård utanför Ingelstorp. Nu är det mina föräldrar som bor där. Jag har tillbringat all min lediga tid i bygden.

Sista frågan, vad kallas du egentligen för?

– Det är olika. För mamma och pappa kommer jag alltid att vara Carl-Johan, och för mina gamla kompisar Calle. Men när vi besökte Japan första gången för 13-14 år sedan upptäckte jag hur svårt de hade att uttala mitt namn, så jag förslog att de skulle pröva med C-J. Sedan dess har det blivit det smeknamnet.

Basist Mando Diao

Per Hägred