Mängd verkar viktigare än kvalitet

Att repliken som skämt faller platt och att den som komplimang är en lögn rör inte Stefan och Kim. För nu är det julbordsbonanza på Ystads saltsjöbad och som grädde på Janssons ska det underhållas och det i massor, i högt tempo och mängd verkar betydligt viktigare än kvalitet.

Vi kastas mellan vitsar med buskisvibbar, latinorytmer, fransk chanson, moralkakor om julen och imponerande musikaliska prestationer.

När "O helga natt" och "Alla går i dansen" varvas i ett puttperri och pimpas med 50-tals beatbox och egenskrivna verser verkar det som om stämningen snart ska infinna sig. Det tuggas knäck och julmyses.

Stefan och Kim musciserar passionerat och låter kompositioner växa fram framför oss i samspel med varandra på piano, flöjt, gitarr, blås och slagverk. Men när Kim tungt andandes kopulerar med sin fiol illustreras kärleken till musiken alldeles för tydligt och snuskgubbar får vilken julstämning som helst att dö.

Stefan och Kim imponerar som musiker men deras talang dränks i grädden, glittret och det extra alltet som läggs ovanpå utan en tydlig tanke. I skinnbyxor, nitskärp och frack bjuder de oss på en show som är lika schizofren som deras klädstil.

Stundtals glimtar det till och det går att urskilja guldkorn i röran. En stund av buktalarförvirring med en perplex publikmedlem som bjudits upp på scenen får hela publiken att kikna av skratt. Det är musikaliteten och dessa välgenomtänkta ögonblick som räddar showen.

Som julfirande i goda vänners lag eller för julfesten med firman är kvällen med god mat och smidig organsitation ett helt okej alternativ. Men som show är Moments of X-mas en massa glittrande fluff.

Dästa efter julbordshetsätandet och sockerstinna efter det enorma gottebordet undrar jag om publiken verkligen vill konsumera allt det här också.