"Curre är nog den mest färgstarka person vi har haft i Maglehem”
Konstnären Curt Hillfon kom till Maglehem för första gången under 60-talet, och fick efter en tid det gamla bränneriet i byn till sitt hem och konstverkstad. Under alla år var han en lika omtyckt, som omtalad konstnär med ett brett skaparregister som inte bara inkluderade bildkonst utan även musik och artisteri.
Gösta Eklund är engagerad i Maglehems kulturförening, och är projektansvarig för den minnesutställning om konstrundans födelse 1968 som ska visas på orten i påsk. Där ingår dock inga verk av Curt Hillfon.
– Vi fokuserar på den första konstrundans konstnärer, och där var inte Hillfon med. Men det här är en stor förlust för orten och vi har diskuterat att uppmärksamma och hedra honom på något vis, kanske med ett fotografi och ljus. Men vi ska först ställa den frågan till familjen, det får dom avgöra.
Gösta Eklund har flera minnen av Curt Hillfon, och lyfter fram såväl hans personlighet som konst. Färgstarkt i båda fallen.
– Curre är nog den mest färgstarka person vi har haft i Maglehem, och har på flera sätt haft stor betydelse för orten och givetvis även långt utanför Maglehemsområdet. Men för oss blev han en märkesperson som under en rad av år var själva konstrundans tyngdpunkt. Många ville träffa honom och, inte minst, se den miljö han hade skapat runt det gamla bränneriet. Det var ju som en labyrint med massor att upptäcka, säger Gösta Eklund, och fortsätter.
– Dessutom kom hans etablering i Maglehem att locka hit flera andra konstnärer och kulturpersoner. På det sättet var han närmast som en magnet.
Välkänd var han, men hur sågs han i Maglehem?
– Visst, på flera sätt var han udda men han var älskad och respekterad av alla. Han var väldigt social och underhållande, där han förutom sitt måleri ofta uppträdde som artist i olika sammanhang.
När var sista gången du träffade honom?
– Det var i höstas på Lions årliga konstutställning på Tingshuset i Degeberga. Där hade han med några av sina verk, och kom, i rullstol och med hjälp av färdtjänsten, själv dit. Han syntes ofta och deltog även i flera av de aktiviteter vi i kulturföreningen ordnade.
Tycker du att han blev lika erkänd som konstnär som han var känd till sitt namn?
– Nej, egentligen inte. Han var stor i vissa konstkretsar, och när jag för flera år sedan arbetade med konstinköp för bland annat landsting var hans bilder uppskattade. Så han finns representerad på flera platser runt om i landet. Men någon internationell karriär fick han aldrig.
