Drömmen om välfärden

Lennart Jähkel spelar den mänsklige kommunalpolitikern som citerar Kalevala, Sara Lidman, Djungelboken och Koranen. Inte vill han stänga BB inte. Ett barn ska födas nästa mandatperiod, men frågan är var. Blir BB kvar? Berättelsen känns igen och har sina rötter i nedläggningen av Sollefteå BB. En gravid kvinna i publiken reser sig upp och är ytterst irriterad på politikerns undanflykter och hala formuleringar.

Intervjuer, nedslag i väntrummet och samtal mellan vårdbiträden i äldreomsorgen varvas med körmusiken och hålls samman av en genomtänkt men enkel scenografi. Publiken vävs redan från början in i både sången och gemenskapen. Temat kretsar kring det unga paret som väntar sitt första barn, väl framfört av Emma Sildén och Maurits Elvingsson.

Under Riksteaterns turné, från Sollefteå i norr till Ystad i söder, har nu fler än 600 personer sjungit om välfärden. Lokala körer ansluter till föreställningen som är ett gemenskapsprojekt, precis som välfärden och del i Riksteaterns långsiktiga demokratiarbete. Text och musik är nyskriven av Alexandra Loonin, Hampus Norén och Sara Parkman. För regi står Lisa Färnström som även regisserat ”Fäboland” och ”Olydnad” för Riksteatern.

Men föreställningen svarar nog tyvärr på fler frågor än man tror sig ställa, intrycket är att välfärden gått förlorad och nu står ett ljushyat ”vi" ensamt kvar på scenen, krossat av globalisering och marknadskrafter. Visst finns där några röster som tar upp ett något bredare perspektiv, men det bestående intrycket är ett kollektiv som främst tänker på sitt.

Till slut föds ett barn i bilen på den allt för långa vägen till BB.

”Du föddes på en väg, mitt på hösten

vårt barn du är en dröm, och ett löfte

och livet det är långt, men ganska kort ändå

vi bygger på en dröm om allt som vi hoppas på för dig /.../

Du ska bli en del av nånting som är bra

Du ska bli en del av nånting

del av det som är vi”

Kanske är välfärden just en dröm, en vision om ett samhälle som vi aldrig riktigt haft. Har verkligen folkhemmet någonsin varit så inkluderande som ensemblen gör gällande?

Det är lätt att lockas med i känslan av att vi förlorat något, men utan att problematisera vilka som är med i vi:et är risken stor att vi stannar i ren nostalgi. Att det är mer en dröm än en realitet som skildras. Välfärden är viktig, och värd att besjungas, men frågorna är ju också vilka vi är, vad vi vill och vart vi ska. Just dessa frågor ställs inte. Sveriges välfärd är faktiskt värd att besjungas också precis som den fungerar idag.

Hursomhelst, detta är en tankeväckande, sevärd och väl spelad föreställning med goda ambitioner, så låt dig inte skrämmas, ta upp sånghäftet, sjung och dröm dig in i gemenskapen.