Duvchi tillbaka efter fem års tystnad

Det har gått fem år sedan debutalbumet "With the world", som gav Duvchi tre Grammisnomineringar – för årets kompositör, producent och album. Innan dess tog det fyra år mellan debutsingeln "Turtleduvs" och själva fullängdaren.

– Jag har insett att jag har en inre klocka som säger till mig när det är dags att göra ett nytt album. Titeln "This kind of ocean" kom till mig och då kände jag att jag hade mycket känslor kring det, kring det här havet som finns inom mig men som också representerar Atlanten. Och att det måste ut, säger han.

Just Atlanten har spelat en stor roll i Duvchis liv de senaste åren. Han har flugit fram och tillbaka över världshavet, pendlat mellan två liv. Ett i Stockholm och ett i Los Angeles, där han har levererat låtar till stjärnor som Rihanna och Zara Larsson genom Max Martins stall av låtskrivare, musikförlaget MXM.

Livet snurrade snabbt, vilket ledde till en sjukhusvistelse efter att han uppvisat extrema stressymptom.

– Jag var så uppe i varv hela tiden, utan att ens förstå det själv. Det är som att vara på gymmet och inte sluta träna fast det tar emot. Jag ringde en läkare och förklarade hur jag mådde, han sa åt mig att ta mig till akuten direkt. Det gick bra i slutändan och jag lärde mig en del om mig själv. Bland annat att säga nej till de erbjudanden jag har velat säga ja till, även till saker som förmodligen hade gynnat min karriär.

Det visuella uttrycket på "This kind of ocean" är skapat av Simon Stålenhag, känd för Amazon Prime-serien "Tales of the loop" med sci fi-inspirerade animationer. Musikvideon till singeln "Geronimo" visar en animerad duv-robot, Hector, som hittar ett piano ute på en kylslagen klippa och spelar för urtidsdjur som vaknar till liv i havet runtomkring. Stålenhags och Duvchis kreativa idéer samspelade under albumets tillblivelse, säger Duvchi.

– Det är väldigt tydligt för mig att Hector bär drag av mig. Jag och Simon är oftast överens när det kommer till skapande. Han var den första som jag skickade demon till, den första utomstående som fick höra låtarna. Det är som att han förstår djupet i musiken och vad den bottnar i.

TT: Är det som att han nästan känner dig bättre än du känner dig själv?

– Ja, just när det kommer till musik och skapande verkar Simon ha en överraskande god förmåga att gestalta mina känslor i sina uttryck. Han hade tankar som stämde överens med vad jag känt. Känslan av att vara så mycket i USA och jobba. Det är en längtan till livet hemma samtidigt som jag har varit glad över att vara där. Kontrasterna är enorma och det har Simon också upplevt.

Hemma under coronapandemin har dock varit Sverige. Kontakten med låtskrivarkollektivet i LA har hållits via Zoom, något som Duvchi kallar "inte speciellt inspirerande", men det har åtminstone varit ett sätt att ha kontakt med den delen av världen.

– Jag har på ett sätt levt i karantän i många år redan, men den har ju varit frivillig. I och med musikskapandet och att jag överlag är en person som kanske dras mer åt det introverta hållet.