En dystopi som tar avstamp i samtiden
Felet med Eden
Författare: E.P Uggla
Förlag: Bonnier Carlsen
När pandemin var ett faktum våren 2020 dök jag ner i dystopiernas värld. Om vi levde i en pandemi var det lika bra att omfamna det även litterärt. Dessutom tillkom en dimension som tidigare saknats.
Alltså skrattade jag åt ”En sekund i taget” av Sofia Nordin när huvudpersonerna plockade på sig så många rullar toapapper de fick plats med. Där, precis som i ”Felet med Eden” har en sjukdom tagit död på majoriteten av världens befolkning, framför allt de vuxna.
Här har inte strömmen gått eller bekvämligheterna försvunnit. Det lilla som är kvar av världen – eller det lilla som vi får se av den – är högteknologiskt.
Ett hierarkiskt helvete som låtsas vara ett paradis – det hörs på namnet Eden. Ava vaknar upp ensam i en sjuksal. Hennes sista minne är att hon, mamman och lillebrorsan Tage insjuknade i den nya influensan. Det gjorde nästan alla andra också. Som sjuttonåring tillhör hon nu de äldsta i världen. Det hjälper henne inte det minsta.
”Ava vet inte vem hon är, eller hur länge hon varit nedsövd. Det gör inte läsaren heller. Frågorna hopar sig. När, var, vem, hur … och inte minst varför? Svaren uteblir, men att något är fel är uppenbart.”
Hon har hamnat på ett slags internatskola där eleverna indelas i sju kaster med bibliska namn, från Lustgården ner till Inferno. Att Ava har placerats i högsta kasten tycker både hon och de andra är konstigt. Riktigt så smart är hon inte. Att navigera i en helt ny värld utan vänner eller hjälp är inte lätt. Särskilt inte i en värld av pennalism där endast meriter räknas, alla svagheter utnyttjas och kärlek eller empati är inte tillåtet. Det hindrar inte Ava från att bli förälskad i en klichésnygg ung man med knivskarpa kindben.
Förlaget kallar boken ”en Hungerspelen för 2020-talet” men enda likheten är att ungdomar tävlar mot varandra. De kallas för studiekamrater och den som förlorar blir nedflyttad en kast.
Ava vet inte vem hon är, eller hur länge hon varit nedsövd. Det gör inte läsaren heller. Frågorna hopar sig. När, var, vem, hur … och inte minst varför? Svaren uteblir, men att något är fel är uppenbart. Överlevarna har skapat en totalitär regim. Givetvis finns det andra som vill störta den, och även Ava utvecklar ett plötsligt och oväntat rättvisepatos.
E.P. Uggla gör rätt som tar avstamp i samtidens idéer, men hennes personer är klichéer och tonårshormoner. Hon skriver enkelt och lättläst med högt tempo och en teknologisk knorr. Men även slukarläsning behöver tuggmotstånd och tillfälle till egna tankar.
