En guidad tur genom mörka hemligheter

Men finns det en baksida? Kanske. Någon storsäljare lär aldrig Jerker Virdborg bli. En läsare på jakt efter himlastormande känslor och trösterik identifikation får leta någon annanstans. Jerker Virdborg läser man för att det egna vaneseendet ska utmanas, för att tillvarons vardaglighet sakta men säkert ska rämna.

Ändå har Jerker Virdborg i sina senaste romaner tematiskt närmat sig alla familjerelationers komplicerade väv. I ”Sommaren, syster” (2017) stod en kärleksfull men smärtsam syskonrelation i centrum, i ”Mamma i soffa” (2020) rör sig handlingen kring en modersfigur med längtan efter ett eget liv och i aktuella ”Cirkelns fyra hörn” är det en åldrad pappa som tar med sin vuxna son på en tur genom Stockholm för att avslöja hemligheter om sitt förflutna.

Turen genomförs med en liten turistbuss som pappan har hyrt för sig själv. Guiden, Laura, pappan och sonen Per åker runt i Stockholm. Lauras guidning innehåller kända och mindre kända berättelser, inte sällan kritiska eller skrämmande, om Stockholms historia, både den moderna (mordet på Anna Lindh) och den mycket gamla (slaget vid Vädla på 1500-talet). Som en extra krydda visar Laura föremål kopplade till händelserna (papperskorgen där Anna Lindhs mördare slängde sin keps).

Samtidigt har pappan med sig en väska med saker från Pers uppväxt, men inte bara, visar det sig. Det har funnits en ytterligare ”Per”, en son i ett tidigare äktenskap som dog som barn; en hemlighet fram till nu. Och det är bara en av överraskningarna.

I de tämligen tvära kasten mellan den torra men innehållsrika guidetexten och pappans smärtsamma minnen finns romanens kraft. Stockholms historia är återgiven med hjälp av gamla föremål, en familjs hemliga historia väcks till liv med hjälp av små vardagliga prylar, laddade med betydelse. Det lilla livet speglat i de stora skeendena. Här öppnar sig texten mot det existentiella.

Allt är genomfört med en karakteristisk virdborgsk stil, inte minst genom en precist utförd dialog. Där är Jerker Virdborg närmast oöverträffad i svensk prosakonst. Och så detta märkliga som alltid finns i hans romaner; en spänning etableras omedelbart, man vill ofrånkomligen läsa vidare, snabbt. Vad ska hända?

I ”Cirkelns fyra hörn” växer klaustrofobin under guideturens gång i takt med att faderns hemligheter avslöjas. Sonen Pers trygga liv får fler och fler törnar. Inget är vad han har trott.

På den dramatiska vägen får man dessutom ett rejält stycke stockholmsnostalgi, inte sällan skrämmande. Men som läsning är det definitivt en resa värd att göra.