Annons

Fängslande om spökskrivande författare – men ”Kungen av Nostratien” tappar på slutet

Knappt tio år sedan senaste boken är Tony Samuelsson nu tillbaka med utmanande roman. ”Kungen av Nostratien” gräver i stora frågor om litteratur och språk, men svalnar av för tidigt.
Recension • Publicerad 3 februari 2024
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Roman

Kungen av Nostratien

Författare: Tony Samuelsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Kungen av NostratienTony Samuelsson
Kungen av NostratienTony SamuelssonFoto: Sara Mac Key

John, en författare i fyrtioårsåldern, har två habila romaner bakom sig och ett manus i skrivbordslådan, som handlar om hans vänskap med Ivar Lo-Johansson i barndomen (vilket läsaren får ta del av genom regelbundna tillbakablickar). John har inte lyckats skriva någonting vettigt på länge och har hunnit ge upp drömmen om en karriär som författare.

Därför är hans förvåning stor när en förläggare på ett stort förlag ber honom om att i hemlighet avsluta ett nytt manuskript av en av förlagets största namn, Göran Frid – den storsäljande, myschauvinistiska författarstjärnan som kan tillfredsställa ”folksmaken”. Denne har drabbats av något som liknar en stroke, och hans manus är fullt av mer eller mindre mystiska luckor eller ”tomrum” som helt enkelt ska fyllas i.

”Om de första delarna av boken är skickligt uppbyggda och drivs framåt av ett subtilt thrillerelement, så pass kompetent att det är svårt att lägga boken ifrån sig, så är de sista 100 sidorna eller så mindre angelägna.”
Annons

Eller helt enkelt blir det inte. Den samvetsgranne John har kval inför uppgiften, och i spökskrivandet aktualiseras en rad stora frågor rörande skriften som aktivitet och språket som existentiell grund. Vad betyder tomrummen i Görans text? Är de en omedveten, urmänsklig protest? Finns språket före människan, är vi som människor blott ett medium för det?

Samuelsson skriver fängslande. Konkret, okonstlat, vederkvickande osentimentalt. För det mesta. Om de första delarna av boken är skickligt uppbyggda och drivs framåt av ett subtilt thrillerelement, så pass kompetent att det är svårt att lägga boken ifrån sig, så är de sista 100 sidorna eller så mindre angelägna. Mycket snällare och plötsligt fattiga på konflikt och framför allt på nerv. Gestalterna och det litterära rummet får träda tillbaka för idéerna, vilka i sin tur framstår nakna och aningen pompösa. Med det sagt har jag ingen lust att avskriva boken, för även om den är ofulländad, så är den både utmanande och läsvärd. Kanhända jag ger den en chans till snart.

”Kungen av Nostratien” av Tony Samuelsson
”Kungen av Nostratien” av Tony Samuelsson
Fedja Wierød Borčak
Annons
Annons
Annons
Annons