Filmrecension: Grandiost men urvattnat spektakel

”Titanic” och ”Terminator”-regissören James Cameron har rest tillbaka till 2150-talet och månen Pandora.

Det har gått över ett decennium sedan ”Avatar” (2009), när marinkårssoldaten Jake Sully (Sam Worthington) räddade ”Na’vi”-folket från att koloniseras med hjälp av avancerad avatar-teknologi.

I slutet lämnade Sully sin mänskliga kropp och blev blå utomjording på heltid.

”The way of water” visar hans nya lyckliga liv tillsammans med sin fru Neytiri (Zoe Saldana) och deras många ungar. Men familjelyckan är kortvarig. Den ondskefulla militären från Jorden återvänder till Pandora. Dels för att starta en ny mänsklig koloni, dels för att avrätta Jake Sully som blivit ledare för ursprungsbefolkningens motståndsrörelse.

Superskurken överste Quaritch (Stephen Lang) återvänder som en klon med en egen tre meters avatarkropp, men han rabblar fortfarande mest militärlingo med ett sadistiskt tonfall.

Den annars orädde Sully bestämmer sig otippat (och smått ologiskt) för att fly i stället för att illa fäkta, och släpar iväg den blå familjen till ett stamfolk som lever i symbios med vattnet. Många scener visar ett rent häpnadsväckande ekosystem både under och över ytan (tyvärr decimerar Sam Worthingtons träiga berättarröst lite av all förundran).

Samtidigt leder Sully och hans barns närvaro till kulturkrockar och konflikter med vattenstammen, och militären hittar snart deras spår.

Första ”Avatar” blev en av de mest inkomstbringande filmerna genom tiderna, endast utmanad av ”Avengers: Endgame”. ”The way of water” har kostat så mycket att producera att den behöver bli världens fjärde eller femte mest inkomstbringande film någonsin för att nå ”break even”. Det är mycket möjligt att det lyckas.

Visst är sensmoralen klichémässig och den dramatiska logiken svajig, men det vägs delvis upp av att de tre timmar och 12 minuterna är fullkomligt späckade av visuell överdådighet. Förutom 3D-tekniken är ”The way of water” filmad med extra bildrutor per sekund. Det framkallar en overkligt smidig, men också mer åksjuk upplevelse.