Hot Chips klubbpop är både stilfull och trött

Hot Chip 2022, hur relevanta är de? Genombrottet “The Warning” från 2006 kändes som en nödvändig elektronisk och pigg popskiva, mitt i postpunk-eran med band som Interpol och Bloc Party. Sedan dess har album kommit i strid ström där de knorrat till sitt koncept med ojämna resultat. Åttonde albumet är inget undantag. Det blir faktiskt som bäst när de släpper på experimentlustan och skriver tillspetsade New Order-liknande dängor. Hot Chip blir däremot som svagast när de fastnar i trötta poser som påminner om Chemical Brothers. Energin och den klubbiga känslan finns alltid där, men den överbelastade vocoder-besattheten borde slopas. London-kvintetten har knåpat ihop en handfull stilfullt melankoliska poplåtar, samtidigt som resten känns lite lamt och vattnigt.