I väntan på döden – med tacksamhet och försoning
Ulf Nilsson
"En liten bok om konsten att dö”
(Albert Bonniers förlag)
När författaren Ulf Nilsson fick veta att han hade obotlig cancer och bara några månader kvar att leva började han skriva korta texter från sina sista dagar.
Den världskände och älskade barnboksförfattaren Ulf Nilsson tänkte att textsamlingen kanske skulle bli en bok om konsten att dö på ett bra sätt, en liten “Ars moriendi”, som på medeltiden.
Först känner han sig lättad av diagnosen. Tiden före har varit så full av onda aningar, ovisshet, oro. Nu slipper han oroa sig för “ALS, parkinson, alzheimer”.
”Läsaren möter ofta tacksamhet och glädje, och humor saknas inte.”Kjell Andersson
Hans hustru Lotta Olsson samlar de anteckningar han gör. Ett år senare kommer denna lilla bok ut, vackert formgiven av Nina Ulmaja. Vänstersidorna är blanka. Mitt på högersidorna finns en kort text och sist kommer några tomma sidor. Läsaren möter ofta tacksamhet och glädje, och humor saknas inte. Det påminner mig om min fars död, också vid 73 års ålder. Jag hoppas att detsamma kommer att gälla mig.
Teman som är viktiga i författarskapet går igen här, som döden eller att hjälpa varandra. Och snällhet, denna ringaktade egenskap:
“Bra att få tidigt besked. Man kan vara snäll sista tiden. Man får uppleva andras snällhet. Alla är så snälla!”
I den av sina många böcker som Ulf Nilsson satte främst, “Ost till alla möss”, säger berättaren, en mycket liten mus: “Man vet aldrig hur bra det kan bli när man varit snäll.”
Sakligt kommenterar Ulf Nilsson sin nya krympande värld; sjukdomens ständiga närvaro, den obegripliga döden, relationerna till människor omkring. Han vill inte ha så många besök att han inte hinner förbereda sig för döden. Dit hör “stilla stunder” med hustrun. Författaren är tacksam för sitt liv och försonad med “allt i livet”.
“När man förstår och försonats med allt i livet, då har man levt färdigt. Och kan dö.”
Tänk att ha det så.
