Initierad inblick i fågelskådarens värld
Till vardags är Öveds- och Lundabon Olof Ramel en frilansande skådespelare, mångsidig sångfågel och ansvarsfull familjefar. Men allt detta får stryka på foten om rätt fjäderfä flaxar förbi på rimligt avstånd. Då släpper han alla plikter och rusar iväg med tubkikaren i högsta hugg.
”Rimligt avstånd” är ett högst flexibelt begrepp i ornitologkretsar. Det omfattar hela Sverige, som fågelvägen är nästan 160 mil långt. Som Olof Ramel själv har uttryckt det: ”Man kan faktiskt komma vart som helst i landet på 24 timmar”.
466 arter, och därmed lika många kryss, har det blivit sedan han fastnade för fågelskådning på 80-talet. Målet är att nå 500. Men i sin aktuella föreställning ställer han sig frågan om passionen har gått överstyr: Har hobbyn blivit ett missbruk?
”Olof Ramel bjuder på en initierad inblick i nörderiets mörkaste vrår men beskriver också dess friaste vidder.”
Detta spörsmål går förstås att överföra på vilket samlande som helst, oavsett om det handlar om bevingade varelser eller räfflade papperslappar. ”Fågelskådaren – från hobby till missbruk” blir därmed inte bara en monolog om att vara besatt av fåglar, utan en berättelse om samlandets inre väsen.
Föreställningen har formen av en föreläsning med insprängda sketcher (eller snarare korta scener) och sångnummer. Olof Ramel bjuder på en initierad inblick i nörderiets mörkaste vrår men beskriver också dess friaste vidder. När allt summeras är det tydligt att glädjen övertrumfar besvikelserna.
Föreställning
”Fågelskådaren – från hobby till missbruk”
Med: Olof Ramel
Genre: Monolog med sånginslag
Scen: Flora biografteater, Sjöbo, den 26 januari
Arrangör: Färs Riksteaterförening
Fler föreställningar i närområdet: Lund den 17 mars, Öved den 30 mars och Billinge den 23 maj
Visst är det frustrerande att färdas 30 mil enkel resa bara för att upptäcka att den där sällsynta fågeln redan flugit sin kos, men det vägs upp tusenfalt av lyckoruset när man äntligen får se en närapå ouppnåelig art.
Olof Ramel tar sig an monologen som den skådespelare han är. Han agerar snarare än berättar, vilket stundtals förtar känslan av att detta är hans egen historia. Det känns ibland mer som om han spelar sig själv än är sig själv. Jag kan sakna ett mer personligt tilltal, där man inte hela tiden känner av det underliggande manuset.
Men det är en randanmärkning mot en i stora drag fyndig monolog med välskrivna sångtexter. Det blir en hel del kvicka ordlekar, men aldrig på gapskrattsnivå. Framför allt är det intressant.
Fågelskådarna i publiken känner säkert igen sig. Vi andra får göra ett trivsamt besök i en okänd värld och serveras också en rad begrepp från denna subkultur: skamart, gullheads, blocker, soffkryss och dipp. För undertecknad, som är språknörd, ger det en massa nya kryss i ordboken. Det får mig att kvittra av lycka!
