Mästerlig svart satir om Stalins Sovjet från den belarusiske exilförfattaren

Året 1941 och platsen är Moskva i Stalins och utrensningarnas Sovjetunionen. Nesterenko är chef för huvudstadens krematorium, där inte bara vanliga dödas kroppar kremeras, utan också mängder av för regimen misshagliga personer. Dagen efter Nazitysklands anfall mot Sovjet arresteras han, misstänkt för att vara tysk spion, och romanstoffet utgörs av sex långa förhör, förkunnad dom och slutlig avrättning.

Under förhören tvingas han att för den nitiske förundersökningsledaren berätta om sitt tidigare liv, där han som tsarvänlig vitgardist deltog i första världskriget, vilket senare tvingade honom att lämna landet. Senare återvände Nesterenko till Sovjetryssland, där han nu betraktas som en misstänkt figur av myndigheterna.

Förhörssamtalen mellan den obstinate Nesterenko och den enträgne funktionären utvecklar sig till en – i Mikael Nydahls tonsäkra översättning – kvick och underhållande verbal slagväxling. Storyn får också luft och energi av berättarjagets ironiska betraktelser över sin egen prekära belägenhet i Stalins paranoida Sovjetunionen, som stundtals och osökt kan leda tankarna till senare tiders autokratiska tillstånd i landet.

Trots det tunga dokumentära stoffet ägnar sig Filipenko alltså inte åt någon torr journalistisk rapportprosa. Tvärtom är stilen i hög grad litterär, men aldrig svårtillgänglig. Så flyger denna märkliga historia lätt över sidorna, som en hybrid mellan svart satir, tidsdokument och en paradoxalt spirituell skildring av den diktatoriska terrorns dödsbringande groteskerier – och av en gensträvig trickster i dess mitt.