Moa Backe Åstot lyfter stoltheten i att vara same
Fjärilshjärta
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren
Tonårstiden kan vara nog så dramatisk i sig. Identitetssökande, relationsskapande, så mycket som händer och känns för allra första gången. Inte konstigt att det utgör stoff för otaliga böcker och tv-serier. Så det kan behövas ett extra lager för att sticka ut, till exempel det samiska som Moa Backe Åstot använder och lyfter fram.
Hennes hyllade debut ”Himlabrand” handlade om att gå på tvärs mot traditioner. I ”Fjärilshjärta” är temat att återerövra dem.
Fjortonåriga Vilda betraktas inte som same. Ingen i skolan tror henne. Hon pratar ju inte språket ordentligt, har varken renar eller kolt och har inte gått på sameskola som de andra som började i hennes klass i sjuan. Möjligtvis kan hon få vara halvsame, men även det blir ett slags ifrågasättande.
Runt omkring Vilda finns ett ganska typiskt persongalleri. Hon är en blyg huvudperson med en mer utåtriktad bästis, ett olidligt småsyskon och föräldrar som vill väl men kan vara helt oförstående. Ganska förutsägbart är också ett potentiellt svek från kompisen och en pirrig första förälskelse. Men Moa Backe Åstot känner för och med sin huvudperson och gör berättelsens helhet större än delarna. Realistisk och en liten aning naturromantisk.
Vildas stora trygghet är hennes áddjá, morfar. Nu är det sommarlov och hon har bestämt sig för att lära sig samiska. Det ska bli ett sätt för henne att både hitta sig själv och bli en annan. Men så händer det ofattbara. Morfar dör plötsligt. Vildas väg framåt är borta. Hon har svårt att hantera sorgen och saknaden. Både efter morfar och efter något som hon ännu inte haft.
”En generation som inte fick lov att tala språket, en nästa som inte fått det och därför inte kan föra det vidare och en tredje som står vilsen och måste ta tillbaka sitt arv.”
Hon får utlopp för känslorna genom att teckna och skriva dagbok. Och hon faller för Samuel, en äldre samisk kille som hon hoppas ska bli hennes nya väg in i gemenskapen.
I bokens tankar om vem som ”får lov” att kalla sig same och rätten till en viss identitet (det går inte att undgå att notera att författaren i presentationen beskrivs som ”renägande same”) får Vildas familj förkroppsliga skammen och sveken som skapades av den svenska statens politik: En generation som inte fick lov att tala språket, en nästa som inte fått det och därför inte kan föra det vidare och en tredje som står vilsen och måste ta tillbaka sitt arv. Det är sårigt och snårigt. Moa Backe Åstot lyfter försoning och stolthet. Det gör ”Fjärilshjärta” till en ljus och inspirerande berättelse.
Författaren
Moa Backe Åstot är född 1998. Hon är renägande same, uppvuxen i Malmberget och bosatt i Jokkmokk. Hennes språk är svenska och lulesamiska.
Hon debuterade 2021 med ”Himlabrand” som vann Studieförbundet Vuxenskolans Författarpris, Slangbellan och Norrlands litteraturpris samt nominerades till Augustpriset.
