Passionerad debattbok om odling, miljö och vår förlorade kontakt med naturen
Till växten. En kärlekshistoria
Författare: Maja Alskog Bredberg
Förlag: Volante
Maja Alskog Bredberg vantrivs egentligen med sin karriär som stigande stjärna i PR-industrin. Så kommer pandemin. Familjen är säkrare i torpet än i stan, så de flyttar dit. I tidig vår växer dårörten symboliskt nog upp i en komposthög. En vacker men giftig växt som kan förvrida huvudet på vem som helst.
Efter hand står det klart. Här vill hon bo. Väck med PR-jobbet som hon skött på distans. Familjen, man och två söner, får hänga med på det nya.
Och så börjar intensiva år av lärande och arbete. Maja Alskog Bredberg utbildar sig till biodynamisk trädgårdsmästare.
”Snart utvecklar sig boken till en energisk uppgörelse med vår alienation från naturen och vår tillväxtfetischism.”
Snart utvecklar sig boken till en energisk uppgörelse med vår alienation från naturen och vår tillväxtfetischism. Att vi förlorar våra rötter i naturen och hamnar i en värld där vi har allt mindre kontakt med våra grundvillkor. Författarinnan avskyr industriodling omvärvd av giftångor.
Ja, den här boken är en stark reaktion på det moderna industrisamhället och dess bedrägliga marknadsföring. Vi sviker miljön, själva basen för vår existens. Vi skapar nya miljöproblem, värst av dem är klimatkrisen. Författarinnan citerar klassiska ord av Elin Wägner och Elisabeth Tamm från boken “Fred med jorden” 1940: “Jorden gör oss friska och jorden lär oss tänka.”
Maja Alskog Bredberg är mycket påläst, och jag uppskattar hennes vrede och röj. Men ibland stöter jag mig på felaktiga meningar, slarvigt använda ord och onödigt svärande (“Helvetes jävla skit”). Jag förstår, men texten hade verkligen varit värd att få sedimentera lite mer. Särskilt som den mot slutet närmar sig en visionär höjd.
