Så blev Proust av med sin gratisätande gäst
Hans romansvit "På spaning efter den tid som flytt" anses vara ett av de viktigaste litterära verken genom tiderna, så alla nyheter rörande Marcel Proust (1871-1922) tas emot med stort intresse i Frankrike.
Nu har en ny bok med brev mellan författaren och hans livslånga bankirvän Horace Finaly publicerats. Breven hade förvarats av Finalys familj och dök upp förra året när de såldes på auktion för 78 000 euro.
Horace Finaly var en klasskamrat som kom att leda Banque de Paris et des Pays-Bas, dagens gigantiska BNP Paribas.
Bland guldkornen finns historien om hur Proust behövde Finalys hjälp för att bli av med en gratisätande husgäst som hade bott hos honom i nästan tre år och samlat på sig enorma skräddarräkningar i hans namn.
Dandy flyttar in
Proust hade tagit emot den schweiziske emigranten Henri Rochat 1918 när han arbetade som servitör och trodde att det bara skulle vara i några veckor.
– Men Rochat var en dandy och spenderade mycket mer än Proust själv, säger Thierry Laget, som redigerat breven, till AFP.
Rochat tros ha stått som inspiration till en av de kvinnliga karaktärerna i "På spaning efter den tid som flytt" – Albertine – som tycker om lyxiga kläder och påkostade presenter.
Till slut kom de två vännerna på en komplott för att bli av med honom. Finaly ordnade ett jobb åt Rochat på en bank i Recife, Brasilien. Orolig för att Rochat skulle ångra sig skrev Proust att han hade lämnat ett traktamente åt honom hos kaptenen på fartyget, som skulle överlämnas först när de hade avseglat.
England tur och retur
Ett annat scoop i breven är en mycket kort resa till England – den enda gången Proust tros ha korsat kanalen trots sin kärlek till engelsk litteratur och sina många beundrare där.
Proust skriver om hur han reste från Oostende till Dover med Finaly i ung ålder – bara för att komma direkt tillbaka.
"Kommer du ihåg, vi tog båten tillsammans till Dover och utan att ens gå av tog vi båten tillbaka och återvände med bara lite sjösjuka", avslöjar brevet.
"Det är icke desto mindre det enda som gör att jag kan säga till mina engelska läsare att jag en gång var i England, om jag någonsin svarat på deras brev."
