Sigge Eklund är tillbaka med ett psykologiskt spänningsdrama om utanförskap
Gruppen
Författare: Sigge Eklund
Förlag: Albert Bonniers
Det är lätt att till en början känna igen sig i Hanna, huvudpersonen i Sigge Eklunds ”Gruppen”. Den där förväntan över Livet med stort L som ska ta sin början, när drömmar väl blir verklighet och en ny och jungfrulig arena erbjuds. Och besvikelsen, i värsta fall ångesten, när visionerna inte infrias.
I Hannas fall handlar det om en efterlängtad praktikplats på Pradomuseet i Madrid. Hon har dock svårt att hitta ett nytt sammanhang och ensamheten blir snabbt svår att uthärda. En dag får hon syn på tre mondäna och till synes självklara svenskar i hennes egen ålder. Hon får ett nytt mål – att bli en av dem. Oavsett vilka medel som behövs för att ta sig in i deras gemenskap.
Med nästan plågsam skärpa och talande detaljer beskriver Sigge Eklund Hannas utanförskap och hennes alltmer desperata försök att bli bekräftad som en naturlig del av gruppen. Hur hon genom att ständigt studera de andra tre utifrån avslöjar sin egen outsiderposition. Ju närmare de andra hon kommer, desto tydligare blir hennes placering i marginalen – en skickligt utförd paradox. En nyckelformulering en bra bit in i boken illustrerar hela Hannas situation: ”Det tog några månader, men nu skulle hon kunna misstas för en av dem”.
”Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa.”
Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa. Men ”Gruppen” är också en roman om klasstillhörighet. Ett återkommande inslag är överklassens attityder och konkreta maktmarkörer och Hannas ständiga känsla av underlägsenhet gentemot de andra, dem som hon försöker att efterlikna.
”Gruppen” utspelar sig till stor del på och kring Pradomuseet och Sigge Eklund använder sig också av konsten som ett återkommande, symboliskt motiv.
Det har gått nio år sedan Sigge Eklunds senaste roman och därför är ”Gruppen” säkert efterlängtad av många. Förutom det psykologiska spelet återfinns välkända teman från hans tidigare böcker: komplicerade far-son-relationer, missbruk och psykisk ohälsa, besatthet och skaparvånda.
I den nya romanen finns visserligen inte samma hypnotiskt hetsiga tempo som i ”Varulvsvalsen” från 2007 eller fängslande täthet som i ”In i labyrinten” från 2014. Men Sigge Eklunds nya roman griper ändå tag och efter en något trevande start dras man in i berättelsen, som blir alltmer obehaglig efterhand som författaren dyker allt djupare ner under karaktärernas väldressade yta. ”Gruppen” blir allt svårare att lägga ifrån sig, och utgången är befriande osäker ända fram till slutet.
