Starka röster om hur det är att vara svart kvinna

Amma, en svart, lesbisk och progressiv feminist, har blandade känslor och förhandlar med sig själv. Nu kommer framgången som de flesta dramatiker drömmer om, men till vilket pris? Kan den som blir en del av etablissemanget fortfarande vara radikal? Å andra sidan, varför bråka i marginalerna när man kan ge sig in och förändra strukturerna inifrån?

Boken utspelar sig egentligen bara under en enda dag, premiärdagen. Men via den inre dialogen sträcker berättelsen sig hundra år bakåt. Utöver Amma fördjupas en mängd andra personer som sitter i, eller på olika sätt är knutna till, teatersalongen eller människorna i den. Genom deras erfarenheter och beröringspunkter målar Evaristo en detaljerad bild av hur det är att vara svart och kvinna i det moderna England.

Alla livsöden i boken innehåller sin beskärda del av svärta. Det handlar mycket om förlust och hur livet obevekligt går vidare. Berättelserna flödar fram utan punkter och versaler och skiftar mellan första- och tredjeperson. Men det blir för den sakens skull inte rörigt.

Bernardine Evaristo strösslar med prydliga radbryt som skapar ett visuellt lugn på sidorna där läsaren kan vila ögat och hinna i kapp i tanken. Hon skriver med en tydlighet som gör att varje röst skiljer sig från de andra.

Bokens enda egentliga svaghet finns i kapitlen som handlar om de yngre karaktärerna. Meningen är nog att de ska kännas lite uppkäftiga och ”woke” men resultatet blir stundtals karikatyrartat. Kanske funkar det bättre på originalspråk. Men de äldre rösternas gripande berättelser kompenserar för detta med råge.

Utöver ras och kön så spelar även klass, bildning och sexualitet stor roll. Bernardine Evaristo visar på ett träffande sätt hur olika diskrimineringsmekanismer samspelar; den som ligger på plussidan i någon kategori har råd att ligga på minus på en annan. Den som har kulturellt kapital kommer exempelvis lättare undan med att vara lesbisk och så vidare.

Hon visar också hur privilegier till viss del kan handla om kontext och omständigheter. Hur den som är offer i något avseende samtidigt kan vara förövare i ett annat; en svart man kan förtrycka en svart kvinna, en vit kvinna en svart man. Samtidigt ligger strukturellt förtryck som rasism, sexism och homofobi som ett lock över samtliga berättelser och är en gemensam nämnare i karaktärernas liv.

”Flicka, kvinna, annan” är en riktigt bra bok. Den lyckas med konststycket att vara både intressant och fängslande. Den är mästerlig både utifrån tema och språkliga kvalitéer. Kort sagt: läs den.