Ulf Mårtensson: Ulf Mårtensson: Oväntad upplösning på flaggmysterium
Förra helgen fick jag till slut reda på vad som hade hänt med vår flagga i båten. I början av sommaren var den plötsligt spårlöst försvunnen. Det har jag berättat i en krönika i denna spalt tidigare.
En dag var flaggan i aktern borta, för att några dagar senare ha lämnats tillbaka, med nylackad flaggstång.
Mina misstankar föll på en vän. Jag trodde att han på ett finkänsligt sätt ville visa att flaggan, som med korrekt terminologi på sjön kallas flaggspel, borde ha tagits in när det blev mörkt. Något som vi underlåtit att göra.
Min vän tog dock aldrig på sig flaggstölden/flaggåterlämnandet. Historien har varit en gåta hela sommaren.
Så fick jag då till slut reda på vem som var den skyldige. Vi pysslade förra helgen med båten som fick sig en liten kyss i fören under sluttampen på vår sommarseglats. Då kom en bryggranne bort till oss, vred sina händer och förklarade att han låtit oss sväva i ovisshet alltför länge. Jag anade redan då vad han hade att bekänna.
Och så berättade han att han varit ute på kappsegling och innan dess hakat av motorn för att få upp hastigheten en aning. Efter avslutad seglats skulle han lägga till. Det är naturligtvis ett vågspel att segla in i en liten, trång småbåtshamn och nå sin plats helt utan hjälp av motor. Jag är lycklig nog att aldrig (hittills) ha tvingats att segla in i hamn, men jag har tänkt många gånger på hur jag skulle bära mig åt.
Förhoppningsvis möter man ingen i hamninloppet. Det gäller också att ha bra koll på segel och fart och hala seglet just i tid för att glida in till bryggan, inte för fort, inte för långsamt.
I gamla tider, när skutorna skeppade spannmål, ved och annat längs våra kuster, klarade skutskepparna det här galant. När sedan skutorna förseddes med motorer, var det vissa skeppare som ändå stängde av motorn och seglade in i hamn. De tyckte att det var tryggare än att lita på en nyckfull maskin.
Min bryggranne berättade att det inte hade burit sig bättre än att han tappat kontrollen på sin båt och dönat in i aktern på vår båt, med en bruten flagga som följd. Han skämdes över detta, tog hem flaggspelet, lackade det och gjorde stången fin för att gottgöra.
Jag har inte lagt märke till att den var avsevärt kortare.
Vi skrattade gott åt historien och kunde berätta att flaggan hade vi i vår tur tappat när vi gått lite för hårt mot en brygga i sommar. Så nu ligger den på botten, om den inte har flutit iland någonstans.
Tänk om flaggspelen på våra båtar kunde berätta om alla tosigheter som vi seglare hittar på. Det hade gett material till många historier, varav vissa nog mår bäst av att begravas i glömska. Skepp ohoj!
