Vatten, vatten – bara vanligt vatten

Men man kan börja i en helt annan ände i Jeanette Schärings konstnärsprojekt som ställs ut i markplanet i konsthallen. Det började med att Jeanette Schäring bad folk att bidra med vatten –  och en historia om vattnets ursprung.

Hon har gjort liknande konstprojekt tidigare.

– Ingen annanstans har jag fått ett sådant gensvar som i Tomelilla, säger konstnären när hon visar alla PET-flaskor, bringare , dunkar och ämbar som folk burit till konsthallen och som står uppställda längs en vägg.

I ett litet häfte har hon samlat vattenhistorierna av de 185 givarna. En rörande läsning om farfars brunnsvatten, blomstervatten, vatten från Gyllebosjön och Spjutstorpsbadet, fontänvatten, eller bara vanligt kranvatten.

Jeanette Schäring har tagit vattnet som lämnats in och fyllt glaskolvar med det. I vissa kolvar har hon lagt växtpigment. Annat vatten har hon färgat med sin egen urin. Kolvarna hänger i kluster från taket i konsthallen och solen silar vackert genom vattnet som skimrar i olika färger, som glasmålningar i en kyrka.

– Jag vill ha en sakral stämning, säger hon.

Glaskolvarna med hjärnvatten, varav ett kommer från en patient som lidit av hjärnhinneinflammation, tar utställningen i en annan riktning. Den handlar också om kroppen.

Den känslan förstärks i källarplanet där Gunilla Pantzar har just kroppen som utgångspunkt. Hon jobbar främst med textilt och målar i vissa verk med tråd, stygn eller färg kroppens delar på olika klädesplagg. Hon visar en utgångspunkt, en gammal bok med anatomiska teckningar där det går att frilägga organ i olika lager.

– Under huden är vi i stort sett lika oavsett härkomst, kön eller social status, säger hon.

Hon arbetar också med glimten i ögat. I en textil skulptur av ett förstorat ägg har en jättelik spermie trängt in. I ett hörn tronar en förstorad hjärna i nylon och siden.

– Kroppen är så oändligt vacker, men också skrämmande, säger hon.

Konstnärsparet Felicia Konrad och Johan Haugen ställer ut ett audiovisuellt verk. Besökarna kan lyssna på verket med så kallade vattendialoger medan de vandrar runt i lokalen. Parets ljudkonstverk är del av ett större konstprojekt, Still live in water.

– Vi föds i vatten. När vi dör går våra celler tillbaka till vatten, säger Felicia Konrad som också jobbar med performance.

Johan Haugen har tagit ett fotografi som ställs ut med en kvinna som ligger under vatten, som om hon drunknat, en påminnelse om att vatten också dödar, och med referenser till flyktingkatastrofen på Medelhavet.