Petter Birgersson: Åkesson älskar att bli Anderssons huvudmotståndare
Bläcket – eller om det var ölfläckarna – på Tidöavtalet hann knappt torka innan Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson lade an tonen på Instagram: ”Med detta vilar nu ett stort ansvar på Jimmie Åkessons och Ulf Kristerssons axlar.” Andersson fortsatte: ”...vi står alltid redo att kliva in i regeringsställning om Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson misslyckas.”
Ordföljden, Åkesson först och Kristersson sedan, var ingen tillfällighet. Ulf Kristersson skulle få veta och höra att det är Jimmie Åkesson som styr och ställer, om än med Kristersson på statsministerposten. Till skillnad från ”den socialdemokratiskt ledda regeringen” har det sedan dess präntats in att det är Jimmie Åkessons regering som sitter nu. Socialdemokraterna talar i sina officiella kanaler om ”SD-regeringen”, Magdalena Andersson använder ”Sverigedemokraternas högerregering” och partisekreteraren Tobias Baudin twittrar gärna om såväl ”SD-regeringen” som ”SD-budgeten”.
Det är ett mycket medvetet val av den socialdemokratiska ledningen. Det är inriktat på att skada Ulf Kristerssons trovärdighet och sänka borgerligheten. Samtidigt är det ett val som ingen är mer nöjd över än Jimmie Åkesson. Han är därmed bekräftad av Socialdemokraterna som huvudmotståndare och statsministerkandidat. Det är en väldigt lång väg från det att diskussionen hos Socialdemokraterna handlade om det var att legitimera Sverigedemokraterna att debattera med dem (SVT 23/8 2015).
Jimmie Åkesson kan därför under Landsdagarna i Västerås, som inleddes på fredagen, fortsätta att njuta av en framgångsvåg för sitt politiska entreprenörsprojekt. Vägvalen finns att göra för partiet – exempelvis om EU. Jimmie Åkesson brukar ange EU-motståndet som anledningen att han en gång gick med i partiet.
Partiets EU-parlamentariker Charlie Weimers och toppkandidat i nästa års Europaparlamentsval driver att partiet ska återta en hårdare position och aktivt kräva EU-utträde. Det rimmar illa med Åkessons numera pragmatiska hållning till EU, men Weimers lär tillåtas hålla rätt högt tonläge eftersom det kan antas locka väljare. Europaparlamentsvalet blir något av en förövning inför riksdagsvalet, inte minst i kampen mellan S och SD.
Men huvudtävlingen kommer att avhållas 2026 och den kommer sannolikt att i endast små portioner handla om sakpolitik. Det går däremot lätt att föreställa sig ett fortsatt färgkrig, där Jimmie Åkesson kontrar på det blåbruna med både rödbrunt och grönbrunt och illustrerar det med sådant som Märta Stenevis ovarsamma gillaklickande av ett antisemitiskt inlägg på Instagram.
Den kommer inte att bli vacker, valrörelsen 2026. Och om borgerligheten med M, KD och L inte skärper till sig och bygger en gemensam plattform riskerar de att stå på läktaren och se på medan Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson gör upp i lervällingen om vem som är mest dansk. Förlåt, folkhemssvensk ska det vara.
