Andrén Sandberg: Sjukvård handlar om tillit

De flesta personer skulle nog klassificera sjukvård till en typisk ”kunskapsbransch”. Utan kunskap om sjukdomarnas orsak, symptom och behandling kan man inte bota några sjuka. Dessutom krävs det god organisation. Med det menas exempelvis att man skall kunna röntga och ta blodprov när så behövs, att primärvården får reda på vilka mediciner som patienterna har när de skriv ut från sjukhuset, vilka data som behövs tillgängliga för att patientens narkos skall vara trygg, et c. Utöver det behövs att städning och mathållning fungerar, att inköpsavdelningen köper in det som ska förbrukas och att IT-avdelningen gör sitt arbete bra. Sammantaget är det en komplex organisation som inte behöver så många Einsteinar men kräver en myriad av lojala arbetsbin – och att man tar vara på all den kunskap som de anställda skaffat sig genom åren. Ny forskning är viktig, men allt det vi vet räcker långt om kunskapen förvaltas väl.

Emellertid är detta vad patienterna förväntar sig ska fungera när det behövs. När man betalt sin landstingsskatt har man rätt att förvänta sig att sjukvården kan det den ska och att den fungerar när den behövs. Således är sjukvården inte bara en kunskapsorganisation utan den är minst lika att hänföra till ”tillitsbranschen”. Vi köper inte bröd av den handlare som regelmässigt säljer mögligt bröd och vi betalar inte pengar till en bilverkstad som har gjort ett dåligt jobb. Vi vill kunna lita på dem vi anlitar.

Till sjukvården har vi ett mer komplicerat förhållande, dels eftersom valfriheten är begränsad, dels eftersom vi inte riktigt kan kontrollera kvaliteten på det vi får. Visserligen kan vi ha synpunkter på stolarnas mjukhet i väntrummet, punktlighet och trevlighet i bemötandet, men det som sjukvården är till för – förebygga, diagnosticera och behandla sjukdomar – är svårare att bedöma. Om man blir bra kan det bero på att sjukdomen gått över av sig själv, men blir man inte bra kan det bero på att det faktiskt inte finns någon bot för de besvär man har. Som patient är man i underläge eftersom kunskapen till så stor del finns ensidigt hos den ena parten. Det innebär att patienterna måste kunna lita på att läkare, sjuksköterskor och andra kan det de ska kunna. Känner man inte tillit till sjukvårdsapparaten är det svårt att känna sig trygg och det kan inte uppvägas av fina byggnader och apparater. Sjukvård handlar också om mänskliga relationer och förmåga att kommunicera.

Således, det räcker inte med att säga ”Patientsäkerheten är inte hotad” när man startar vårdavdelningar utan sjuksköterskor. Man måste få de framtida patienterna att känna att det är så också. Det är inte lätt eftersom sjuksköterskor är en del av god sjukvård.

Åke Andrén-Sandberg