Naomi Abramowicz: Antisemitismen i Europa visar varför Israel behövs

Det finns ingen minoritet som är så van vid att klara sig i fientliga miljöer som judarna. Förföljelse löper som en röd tråd genom den judiska historien. Ändå lyckas judarna alltid överleva och besegra sina fiender.

Det är också historien som berättas vid många judiska högtider. Från Purim som firas med maskeradfest och uppmärksammar när judar räddades från hotet om utplåning till den judiska påsken pesach då judar i förskingringen utropar ”nästa år i Jerusalem”. Sensmoralen brukar sammanfattas med sedvanlig svart humor: de försökte döda oss, vi överlevde – nu äter vi.

Berättelserna om förföljelse hade lika gärna kunnat handla om vad som sker nu. Sedan Hamas terrorattack mot Israel har hatbrotten mot judar i Europa exploderat. I Tyskland rör det sig om en ökning på åtminstone 200 procent och hela 650 procent i Storbritannien. I Frankrike har 1200 hatbrott mot judar polisanmälts på bara en dryg månad, jämfört med 400 under hela förra året. I Sverige har hatbrott med antisemitiska förtecken ökat med 50 procent, enligt Polisens nationella operativa avdelning.

När judarna har tur så reagerar majoritetssamhället med vrede och beslutsamhet att bekämpa antisemitismen. Men det är något som dessvärre inte går att räkna med. Om det är något som judar har lärt sig genom historien är det att man inte kan lita på det omgivande samhällets intresse eller välvilja, särskilt inte när de behövs som mest.

Ibland råkar judarna vara dagens favoritminoritet, ibland går det tveksamma nöjet till någon annan grupp som råkar passa tidsandan bättre. Det handlar bara om vad som är trendigt för stunden. Det räcker med att titta på förra valrörelsen i Sverige, då en spelad omsorg om svenska judar användes som slagträ i debatten om Sverigedemokraterna för att stoppa väljare från att rösta på den moderatledda oppositionen.

De som brydde sig så mycket om Sveriges judar då – var är de i dag? Är de fortfarande lika oroliga? Många av de som var så bekymrade för antisemitismen inom Sverigedemokraterna verkar dessvärre inte lika intresserade när det handlar om antisemitism inom andra grupper.

Ett av problemen med att vara en evig minoritet är att det är svårt att ständigt vara beroende av andras goda vilja. Det är ett av många skäl till att Israel, den enda judiska staten som finns, behövs mer än någonsin. Det är det enda landet i världen där judar har kontroll över sitt eget öde, där judar har en outplånlig rätt att existera.

Att leva i Israel är långt ifrån enkelt. Landet omges av fientligt inställda nationer i alla väderstreck och hotas alltid av terrorattacker eller krig. Levnadsvillkoren är sämre – med stora socioekonomiska skillnader, lägre löner och högre bostadspriser – än vad många judar i diasporan är vana vid. Men det är också det enda landet där judar inte behöver be om lov för att ha rätten att finnas.

Så länge som Israel finns så kommer judarna att överleva. Det är alltför många gånger som det har varit långt ifrån självklart.