Blunda inte för storstadsradikalismen
Att vänsterpartierna går starkt fram i storstäderna är inget nytt. Det har anats i de senaste valen i Sverige. I de nordiska grannländerna har färskare val visat än starkare tendens för vänstern i de största städerna. I Norge gick Sosialistisk Venstreparti starkt i stortingsvalet. Men än större skutt gjorde sammanslutningen av revolutionära socialist- och kommunistpartier, Rødt, som gick från ett till åtta mandat. Partiets mål är ett klasslöst samhälle och i partiprogrammet förklaras att socialistiska partier som har haft reformvägen som sin strategi har blivit systemlojala och när de fått makt lämnat målet om socialism. I Oslo fick Rødt 8,3 procent av rösterna. Det samtidigt som Sosialistisk Venstreparti, mer att likna vid Vänsterpartiet i Sverige, fick över 13 procent i Oslo.
I veckans kommun- och regionval i Danmark blev resultaten liknande. I Köpenhamns kommun samlade Enhedslisten nästan var fjärde röst och blev större än Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti. Enhedslisten skriver i sitt principprogram att det arbetar för en grundläggande förändring av samhället, där kapitalism ersätts av en socialistisk demokrati: ”Det är det vi kallar revolution”.
Nu ska sägas att Storköpenhamn är indelat i en mängd kommuner med olika politiska riktningar. Liksom i Stockholm och Oslo och andra städer varierar röstandet mellan bostadsområden av olika slag. Men klart är att ur ett större perspektiv skiljer sig röstandet åt mellan storstäder, universitetsstäder, småstäder och landsbygd.
Under de senaste tjugo åren är det mest röstandet utanför storstäderna som fått uppmärksamhet för att avvika från det tidigare etablerade. I Sverige har det handlat om Sverigedemokraterna, i Norge om Fremskrittspartiet och i Danmark om Dansk Folkeparti.
Men de båda tidigare framgångsrika Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti har förlorat väljarnas gunst. Fremskrittspartiet gjorde ett rejält tapp i Norges Stortingsval och en hel del gick till Senterpartiet, som har en något annan politisk inriktning med mer landsbygdsfokus än det nutida Centerpartiet i Sverige. Möjligen kan man se att Centerpartiet nu åter försöker vrida fokus mer åt sina gamla frågor.
I det danska kommunvalet tappade Dansk Folkeparti mer än hälften av sina röster och tappade representation i så många kommuner att partiledaren Kristian Thulesen Dahl bestämde sig för att avgå (Berglinske). I stället nådde Det konservative folkeparti stora framgångar på många håll.
Det är som alltid vanskligt att dra för starka paralleller mellan partier och politisk utveckling i olika länder. Men det är svårt att undvika vänstertrender som finns i många större städer, ofta sådana som har framgångsrika decennier bakom sig. Unga dras dit men är besvärade av höga boendekostnader – i Berlin röstade man till och med för ett förslag att tvångsinlösa bostadsbolags hyreshus. De unga är också engagerade i klassiska omfördelningsfrågor, liksom i identitetspolitik och invandring. Men den riktigt tunga nya frågan är klimatet. Det är numera just klimatet som lyfts av de gamla kommunist- och socialistpartierna som anledning till behovet av en radikal samhällsomstöpning, rentav samhällsomstörtning. Det är ingen tillfällighet att man på Enhedslistens sajt möts av ”Grøn pagt skal sætte kommunerne fri”. Hos norska Rødt får man veta att ständiga krav på mer profit och förbrukning är på väg att ödelägga jorden. Socialismen är återigen den allomfattande lösningen.
Hur stark vänstertrenden är, hur länge den håller i sig och i vilka städer den biter sig fast återstår att se. Valet 2022 ger ett besked för svensk del. Men klart är att de radikala aktivister som föreslår drastiska samhällsförändringar på komplexa problem vinner beundran i medier och hos etablerade politiker. Det trots att alla äldre bör veta att svaret på de stora frågorna inte är att riva upp existerande system från grunden.
Det kan vara så att landsbygdsväljarna är beredda att ge de klassiska borgerliga partierna en chans om partierna verkligen bryr sig om medborgarnas vardag, Norge och Danmark tyder delvis på det. Och nog vore det på sin plats om mer uppmärksamhet ägnades åt kritisk granskning av den radikalism som odlas hos unga i städerna. Tyvärr lutar mer åt att medierna väljer att hellre ytligt beundra än att verkligen begrunda fenomenet och dess risker.
