Alex Voronov: Dumma granater kan vara bättre än smarta
Oleksandr Kamysjin är 39 år och sedan förra året Ukrainas minister för strategiska industrier med uppgiften att utveckla landets försvarsproduktion. Han är i grunden företagsledare med flera höga poster i ukrainskt näringsliv bakom sig. För många utanför hemlandet är han mest känd som styrelseordförande i Ukrzaliznytsia, de ukrainska järnvägarna, och sina många tweets på engelska om hur man fick hjulen att rulla under det första året av fullskaligt krig.
Det nuvarande uppdraget handlar om att övervaka och driva arbetet framåt i landets 500 statliga och privata försvarsföretag med 300 000 anställda. En näringssektor som var stor redan före 2022 ska växa och anpassas till krigets villkor. Tillstånd ska produceras, offentliga kapitalinjektioner ges och framför allt, utländska partners lockas. Tillverkningen har redan ökat kraftigt inom flera områden.
Vi träffas i Kiev strax efter Kamysjins besök på försvarsindustriforumet mellan EU och Ukraina i Bryssel. Ett av ministerns budskap där var att Ukraina har ledig kapacitet för vapentillverkning värt motsvarande 100 miljarder kronor och bara väntar på kapital. Kamysjins vision är att Ukrainas framtida försvarsindustri ska gå från dagens stora statsdominans till att vara i huvudsak privatägd med betydande utländsk närvaro. Och han talar om vapentillverkning i Ukraina – i dag.
Men ska utländska försvarsföretag och investerare verkligen satsa pengar på att bygga upp något i ett land i krig?
Kamysjin sveper med handen över parken där vi sitter i vårsolen med fågelkvitter och strosande familjer: ”Så här är det också i krig”. Det är inte livsfarligt alltid och överallt. Kamysjin lyfter fram vikten av att skydda, gömma och framför allt decentralisera, splittra upp tillverkningen för att göra den motståndskraftig mot angrepp. Det är underförstått något som även länder som ännu inte är utsatta för stridshandlingar på eget territorium bör tänka på. Ja, krig innebär risker, medger Kamysjin, men påpekar att risk och möjligheter att tjäna pengar går hand i hand. I Ukraina kan vapen testas i skarpt läge och man ser omedelbart vad de går för.
Så var står vi i dag i detta krig? Vad fungerar och vad fungerar inte på slagfältet? Och hur är de teknologiska styrkeförhållandena mellan Ukraina och Ryssland?
Ingen sida har övertaget, slår Kamysjin fast. De tekniska fördelar som endera sidan skaffar sig är kortlivade. Han ger ett exempel: Målstyrd artilleriammunition är enormt dyr, men var effektiv 2022. Sedan kom elektroniska motmedel och förändrade allt.
”I dag är effektiviteten omkring 20 procent. Var femte granat träffar rätt.”
Kamysjin räknar upp exempel på vad han ser som bra och mindre bra försvarsprioriteringar och i hans väg framåt går det att se tre centrala tankegångar. Den första är ”back to basics” – satsning på sådant som är beprövat och tidlöst men som kommit lite ur fokus i många försvarsdoktriner. Som artilleri som avfyrar gamla ”dumma” granater utan elektronik som kan störas ut.
Den andra tanken är maximalt pang för pengarna. Man ska tillverka så billigt och snabbt som möjligt. Obemannade vapensystem är en central del av det. När Kamysjin talar om attackdrönare lyfter han förutom precisionen fram den låga kostnaden.
Den tredje tanken handlar om organisationen av försvarsindustrin. En platt och decentraliserad struktur är en förutsättning för innovation och anpasslighet och för att optimera Ukrainas mer begränsade medel jämfört med Rysslands.
”Ett frontförband hör av sig 23.00 till tillverkaren för hjälp med ett vapensystem. 23.15 är specialisten på väg till fronten. I ett hierarkiskt system hade han först behövt ett antal tillstånd och väntat i dagar på beslut. Vi kan inte arbeta så.”
Vad är då Rysslands styrkor på det här området? Det ryska systemet är just hierarkiskt men bra på att mobilisera resurser och tillverka billigt, menar Kamysjin. Ryssland kan trycka fram materiel i rasande fart och snabbt få volym i lösningar som inte är de bästa möjliga men tillräckligt bra vid en viss tidpunkt.
De viktigaste slutsatserna är givna. I diskussionen om militärt stöd till Ukraina ligger fokus på leveranser av västutrustning. Men ett långt krig och tiden bortom det förutsätter även en utbyggd tillverkning i Ukraina. De har organisationen och mycket kunnande. Vi har pengarna. Sammanför dem!
