Elhaveriet är framdrivet av politisk ignorans
Ensamstående pensionärer kan se räkningen för uppvärmningen av huset överstiga pensionen. Barnfamiljer med höga lån och vanliga inkomster får plötsligt svårt att klara räkningarna. Småföretagare som egentligen aldrig kan säga att arbetsdagen tar slut tvingas konstatera att det inte längre lönar sig att driva verksamheten vidare.
Det är många som drabbas av ockerpriserna på el. Somliga har marginaler och sparmedel så att de klarar sig. För andra blir smällen omedelbar. Utlovade kommande stöd – som egentligen är återbetalning av ockeravgifter och ockerskatter – ligger ännu veckor eller månader bort. En del bolag tillåter kunder att skjuta på räkningarna. Det kan förstås hjälpa en del. Men det räddar inte alla. Och det löser inga grundläggande problem.
Det är populärt bland politiker i olika läger att skylla på andra. Det är mindre populärt att ta på sig ansvar eller åtminstone erkänna att man har medverkat till misstag som har försatt oss alla i den här situationen. Det hade vunnit respekt.
Först kan konstateras att en titt på elfakturan avslöjar hur staten tar med ena handen och ger med den andra. Det brukar heta att det är nyliberalt att tala om skatter som stöld. Men emellanåt är det högst relevant. Genom åren har svenska konsumenter förutom elpris, årsavgifter, överföringsavgifter och abonnemangskostnader fått betala en ständigt uppjusterad energiskatt och på det full moms – skatt på skatten som betalas med beskattade pengar. De pådrivande röda och gröna talade sällan eller aldrig om hur det slog och slår mot låginkomsttagare.
Konsumenten har på marginalen kunnat påverka sitt pris genom att välja vilket elhandelsbolag man köper ifrån. I praktiken är dock köparen fast i ett monopol, det går inte att byta elnätsleverantör. Och det går inte heller att vägra betala skatt och moms. Staten är väldigt hård på den punkten.
I gengäld ska förstås staten se till att elsystemet är stabilt och levererar till acceptabla priser, oavsett väderlek. Hur grundläggande elsystemet är för samhället står klart i Ukraina – det är ingen tillfällighet att Ryssland siktar in sig på att göra ukrainarna strömlösa.
Det ska sägas att Sveriges elsystem fortfarande är ett av de stabilaste i världen. På många sätt har det också blivit bättre, med exempelvis fler nedgrävda ledningar som inte blir offer för fallande träd i vinterstormar.
Men det är samtidigt något av en svensk specialitet att betrakta hur bra något fungerar och tänka att då behöver vi inte vara vaksamma och se till att bevara och förbättra det vi har. Sådana villfarelser blir dyra över tid. Det räcker inte att konstatera att brottsligheten är låg och nöja sig med det. Det räcker inte att konstatera att det militära hotet är obefintligt just nu och nöja sig med det. Det räcker inte att konstatera att strömmen är jättebillig trots att kärnkraft slås ut och nöja sig med det.
Kortsiktiga beslut har effekt på lång sikt. Droppar urgröper stenar. Partipolitiskt stödköpande påverkar riktiga verksamheter.
Det är bra att den nya regeringen öppnar för såväl kärnkraft som annan elkraft i söder. Men det ligger långt bort. Misstaget var att inte över tid underhålla, uppgradera och ersätta gammalt med nytt. Eller för den delen att montera ned sådant som just upprustats för stora belopp. Vindkraft och solkraft går snabbare att få till, men det kräver andra åtgärder för att bidra till ett stabilare elsystem, annars riskerar det snarare att förvärra situationen. En avgörande del i problemet är att mycket el produceras vid fel tillfälle. Ska väderberoende el göras mer planerbar krävs reformer som gör att fler människor kan investera i exempelvis batterier för att kunna lagra el och kunna kapa topparna i förbrukningen.
Prissättningsmodellen då? Ja, vill man ha planerbar kraft till överkomligt pris måste den också upphandlas på det viset. Kraftigt varierande elproduktion och därmed priser, med stundtals negativa sådana, slår ut väderoberoende kraft som kärnkraft. Att bolag – som statligt ägda Vattenkraft och kommunalt ägda Skellefteåkraft – gör stora vinster på krisen är stötande (ursäkta ordvalet). Att staten tjänar pengar på ökade momsintäkter och på så kallade flaskhalsavgifter – för att sedan under stor byråkrati (kostnaden för att administrera stödet beräknas till hisnande 1,7 miljarder kronor) är, tja, belysande.
Sverige är inte isolerat från övriga Europa. Rysslands krig i Ukraina, europeiskt gasberoende, kärnkraftsbeslut i Tyskland och regleringar på EU-nivå påverkar i högsta grad svensk elmarknad. Men klart är att svenska politiker under åren, genom ignorans och okunskap, har försämrat förutsättningarna för elförsörjningen i södra Sverige och därmed sänkt landets beredskap och människors möjligheter att klara av att betala sina elräkningar.
