En svensk Macron
Man brukar säga att USA vilar på sin patriotism där konstitutionen är kittet för landet och medborgarskapet, medan Europa präglas mer av nationalism.
Frankrike är en gammal nationalstat och invånarna är övertygade om att deras språk, mat och kultur är överlägset bäst. Fransoserna har snarare försökt att sprida sin “gloire”, än att sprida demokratins fundament – trots den franska revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap.
USA är en relativt ung stat, vars befolkning har rötter i hela världen. Federationen slog sig fri från britternas kolonialmakt och Europas religionstvång och slog fast i sin självständighetsförklaring att var och en har rätt till ”liv, frihet och strävan efter lycka”.
Det är omvända världen att patrioten och internationalisten Macron vann i Frankrike och att nationalisten och protektionisten Trump vann i USA. Trump trumpetar ut sin chauvinistiska politik via Twitter och handskakningar, medan socialliberalen Macron och Kanadas liberale premiärminister Justin Trudeau enkom med sina uppenbarelser utstrålar intellekt och modernitet. Macron kritiserade öppet president Vladimir Putins politik när de träffades i Versailles häromdagen, medan Vita Husets relationer med Kreml skakar Washington.
Tillsammans med förbundskansler Angela Merkel håller Macron dessutom på att stärka axeln mellan Tyskland och Frankrike. Ett flertal ministrar i Macrons regering talar dessutom flytande tyska. Alltmedan premiärminister Theresa May förbereder en hård brexit, måhända utan avtal alls med EU.
Detta förändrar maktbalansen i västvärlden och påverkar Sverige i hög grad.
Eurosamarbetet, Parisavtalet om klimatet, handelsavtal och möjligheterna att resa är alla uppe på bordet. Det är olyckligt att den svenska inrikespolitiken då är låst genom ett rörigt parlamentariskt läge. Vår förmåga att genomföra reformer och påverka begränsas än mer.
Vi behöver en Macron även i Sverige. En ledare, som välartikulerat står upp för sin övertygelse, men som också omger sig av professionella människor som inte har en traditionell partibakgrund. Som har en vilja och förmåga att skapa majoriteter och fatta beslut.
Tidigare statsbärande partier som socialdemokrater och många konservativa tappar mark i land efter land, så också i Sverige. Politiska entreprenörer når däremot oanade höjder. Donald Trump kunde flytta in i Vita huset – trots motstånd från stora delar av det republikanska partiet. Emmanuel Macron hoppade av socialistpartiet för ett år sedan och skapade en egen rörelse, En marche, som nu – nyss omvandlad till parti – verkar kunna få egen majoritet i den franska nationalförsamlingen.
Unga och framtidsinriktade liberaler, som Macron och Trudeau, kan mycket väl komma att bli de som lyckas allra bäst i ett nytt politiskt landskap.
Sofia Nerbrand
