Ett litet steg på vägen men det krävs långt fler
Resultatet blev en förlängning av Kyotoprotokollet och en färdplan för ett nytt framtida klimatavtal. De två besluten är logiska eftersom det nuvarande Kyotoavtalet löper ut 2012 och det tar tid att få fram ett nytt internationellt bindande avtal.
Sveriges miljöminister Lena Ek (C) var jublande glad över att klimatmötet nått en överenskommelse. ”Helt underbart, detta vågade jag aldrig hoppas på”, sa hon till TT.
Miljöpartiets språkrör Åsa Romson välkomnade resultatet men lät sig inte imponeras. ”Besluten i Durban är små steg i rätt riktning, men samtidigt helt otillräckliga för att klara tvågradersmålet. För att det ska vara möjligt måste de globala utsläppen börja minska tidigare än 2020”, skrev hon i en kommentar till TT.
Två olika bilder av samma möte – och båda är rätt. Inför klimatmötet i Durban har förväntningarna varit låga och de sjönk bokstavligen till botten när mötet närmade sig slutet på fredagen. Men mötet fortsatte på lördagen och efter 36 timmars övertid var man överens. Den stora knäckfrågan var att få med USA, Kina och Indien på EU:s föreslagna färdplan att till 2015 ta fram ett nytt bindande klimatavtal som ska gälla från och med 2020.
Däri ligger den största framgången i Durban, att klimatförhandlingarna fortsätter.
På mötet kom man också överens om att förlänga Kyotoavtalet, den enda globalt bindande överenskommelsen för att minska de globala utsläppen av växthusgaser. Men avtalet har sina brister, ett av de största utsläppsländerna, USA, har trots att man skrivit under avtalet inte godkänt det. Det hindrar inte att enskilda amerikanska städer från att agera, som till exempel San Francisco som har skrivit under avtalet. Troligen är det också på den lokala nivån ett framtida klimatarbete måste utgå ifrån för att åstadkomma verkliga resultat.
På goda grunder går det att ifrågasätta om klimatmötena i FN:s regi är rätt metod för att lösa de globala utmaningar som väntar. 194 länder, stora som små, måste vara överens för att ett nytt bindande klimatavtal kan komma på plats. Det säger sig självt att de stora länderna lätt kan köra av de många mindre och mer utsatta nationerna.
Inför klimatmötet i Köpenhamn för två år sedan var förväntningarna rejält uppskruvade och ledare flögs in från världens alla hörn. Ändå blev mötet ett fiasko. Då blev i smärtsamt tydligt hur svårt det är att komma överens, trots att världen måste agera för att möta de framtida klimatförändringarna.
Vetenskapen är idag överens om människans skadliga påverkan på det globala klimatet. Då är det upp till politikerna att komma överens om vad som måste göras.
Klimatmötet i Durban var ett litet steg i rätt riktning, men det krävs mycket mer. Kan världen inte ta några längre steg får strategin istället bli att öka antalet – och göra det markant. Troligen görs de största framstegen i den verklighet som ligger nära alla människor – på den lokala nivån.
