Fredsveteranen som är kritisk – mot Svenska Freds
Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina har det gått fort i svensk politik. På typiskt svenskt manér har det otänkbara – som Nato-medlemskap – blivit det självklara över en natt.
Men alla har inte rört på sig. Trots att världen de senaste månaderna bevittnat det ena efter det andra krigsbrottet av den ryska vapenmakten mot Ukrainas folk har Svenska Freds- och skiljedomsföreningen motsatt sig såväl svensk vapenexport till Ukraina, kraftfullt protesterat mot att försvarsanslagen ska höjas som ett svenskt Nato-medlemskap.
”Nato är en militärallians som bygger på hot om massmord av civila genom användning av kärnvapen”, sa Agnes Hellström, dåvarande ordförande för Svenska Freds, i samband med att Socialdemokraterna meddelade sin omsvängning i Nato-frågan.
Och i en nyligen genomförd intervju i Svenska Dagbladet kunde Gabriella Irsten, organisationens ansvariga för frågor om hållbar fred och säkerhet, inte ge ett svar på om Sverige över huvud taget ska ha ett försvar (SvD den 11 juli).
Rysk imperialism och expansionism möts av närmast radikalpacifism av Svenska Freds.
Lars Ångström, en av veteranerna inom Svenska Freds och tillika föreningens ordförande under många år, har dock en annan syn på saken. Med anledning av den ryska invasionen har han i debattartiklar och manifestationer tagit ställning för Ukrainas rätt att försvara sig och för att Sverige bistår med vapen. Han har också varit en frontfigur för gruppen Stoppa Putins krig mot Ukraina som återkommande arrangerar demonstrationer utanför den ryska ambassaden i Stockholm.
”Fred kan endast uppnås genom att Ryssland upphör med sitt angreppskrig. För att det ska ske måste Ukraina ges så mycket militär kraft att de kan tvinga de ryska trupperna ut ur landet. Inte om flera år utan NU”, skrev Ångström i en artikel i tidskriften Fokus häromdagen (Fokus den 5 juli).
Du är tidigare ordförande för Svenska Freds men har under våren och sommaren i starka ordalag argumenterat för att Ukraina måste få militärt bistånd och att det ryska anfallskriget måste besegras. Hur resonerar du?
– Svenska Freds har inte varit en radikalpacifistisk organisation som i alla lägen motsätter sig allt våld. Under min tid som ordförande tog vi till exempel ställning för militära insatser för att stoppa folkmord och krig i Bosnien. Det var tyvärr inte denna tradition som hade majoritet inom Svenska Freds i februari 2022 när Ryssland inledde sin storinvasion av Ukraina.
Den svenska fredsrörelsen har kraftfullt motsatt sig svenskt militärt stöd till Ukraina. Hur ser du på det?
– Svenska Freds har velat stödja Ukraina genom humanitärt stöd och diplomati. Men de har inte förklarat hur det skulle stoppa Putins aggression. I vissa lägen räcker inte diplomati. Försöken från Macron, Biden och Scholz i vintras fungerade inte. Teoretiska resonemang om att riktig, ”hållbar fred” endast kan uppnås genom förhandlingar och diplomati hjälper inte Ukraina som blir anfallen av en stormakt som vill utradera deras existens som nation, samhälls- och kulturbygge. Här är det dessutom en stormaktsdiktatur som angriper ett land på väg att utveckla sin demokrati. ”Hållbar fred” har till exempel inte skapats i några av de ockuperade områdena där det råder vapenstillestånd. Ockupationstrupperna sopar igen spåren och förstör bevis för sina krigsförbrytelser och 1,9 miljoner ukrainare har deporterats in till Ryssland, 300 000 är barn. Där ukrainska militären tvingas retirera bränns ukrainsk litteratur och ryska rättrogna lärare skickas in för att undervisa barnen. Rysslands uttalade mål är att Ukraina skall upphöra att existera som nation. Det blir absurt att i det läget inte bistå Ukraina med det man efterfrågar allra mest – vapen.
Du är en av grundarna till aktionsgruppen ”Stoppa Putins krig mot Ukraina”. Hur kommer det sig att ni bildade en helt ny grupp?
– Flera veteraner inom fredsrörelsen kunde inte sympatisera med Svenska Freds och Kristna Freds alltför passiva hållning utan ville ha en bredare och aktiv plattform som kunde bli stark opinionsmässigt för Ukrainas rättigheter och möjligheter att försvara sig. Som grupp öppnar vi för röster som vill ge vapenhjälp men även för dem som inte vill det, men som bistår landet på andra sätt. Alla aktiva i kampen för Ukrainas rätt att fortsätta existera som nation behövs.
En konsekvens av det ryska anfallskriget är att Sverige och Finland nu är på väg in i Nato. Är det helt uteslutet för en fredsvän att vara för ett svenskt Nato-medlemskap?
– Anslutning till en allians kan i vissa lägen vara nödvändigt för att små länder ska kunna bevara sin frihet och sin demokrati. Se till exempel på de baltiska staterna. Utan Nato skulle de vara i en mycket utsatt situation. En allians kan också vara ett sätt att gemensamt och solidariskt planera för säkerheten och de värden man vill försvara. Aktionsgruppen driver ingen ståndpunkt i Natofrågan i nuläget, all vår kraft går åt till att bygga ett starkt stöd för Ukrainas rätt att existera utan ryskt våld och tvång. Jag anser dock att Sverige bör gå med om Finland gör det. Annars blir vi och norra Europa för sårbara.
Sverige kommer, som en reaktion på kriget, även att kraftigt öka försvarsanslagen. Hur ser du som fredsvän på det?
– Olyckligt, men om man hotas av en aggressiv stormakt kan det finnas lägen då inget alternativ finns på kort sikt. De långsiktiga ansträngningarna för demokrati, ömsesidig nedrustning och samarbete måste dock alltid fortsätta. Det är också en av aktionsgruppens paroller, avslutar Lars Ångström.
I slutet av maj höll Svenska Freds kongress och en ny ordförande valdes att leda organisationen. Man får hoppas att det innebär en omorientering för den största och viktigaste organisationen i den svenska fredsrörelsen. Organisationens agerande i samband med det ryska anfallskriget och det nya säkerhetspolitiska läget i Europa har varit en besvikelse.
