Malin Lernfelt: Ge överviktiga en chans
Alla överviktiga som någon gång försökt gå ned i vikt – och även många av dem som är nöjda med sin rondör och inte velat tappa kilon – får höra att det går att bli smal bara de vill. Promenera 10 000 steg om dagen eller allra helst spring, sluta med socker, gör en plan, drick vinäger, gå på gym, ät stenålderskost, hinka litervis med vatten...
Misslyckas man med bantningen är det bara för att man är en lite sämre sorts människa som borde skärpa sig. Bit ihop, kämpa, ta en morot mot matsuget! Kan Kerstin i Topphälsas reportage så kan du!
Sanningen är att det inte alls är särskilt enkelt att tappa vikt. Särskilt för den som varit överviktig länge. I grunden handlar det kanske om kalorier in och kalorier ut. Samtidigt finns det inte sällan alltifrån genetik till underliggande sjukdomar, hormonell obalans och psykisk ohälsa som bygger upp oöverstigliga hinder.
Att försöka bli smal blir som att befinna sig i krig mot sin egen kropp. Det är uttröttande och skapar ångest. I de fall maten fungerat som självmedicinering mot ångest kan den tomhet som uppstår när man inte längre kan trösta sig med en bulle eller kebabtallrik bli så svår att man ger upp. En del överviktiga väljer att låta operera magsäcken. Något som fungerar, men som samtidigt visat sig vara riskfyllt och kan leda till bland annat tarmvred och undernäring.
På senare tid har det dock tänts ett nytt hopp hos dem som lider av fetma. Flera nya mediciner har kommit ut på marknaden vilka bevisligen fungerar mot övervikt. Vetenskapliga studier visar att preparaten i snitt ger en viktnedgång på omkring 15 procent. För den som tar medicinen under längre tid kvarstår också resultaten.
I stället för att se till att de människor som behöver det får behandling fortsätter dock moraliserandet. Inte minst inom delar av sjukvården. Häromdagen berättade Dagens Nyheter om en kvinna som varit sjukskriven under lång tid på grund av smärtor i rygg och knän. Kvinnan fick dock ingen operation på grund av sin övervikt. Hon lyckades då gå ned 20 kilo på egen hand, men det var inte tillräckligt. Då bad hon sin läkare om att få det aptitdämpande läkemedlet Saxenda utskrivet. Eftersom Saxenda inte ingår i läkemedelsförmånen var kvinnan beredd att betala ur egen ficka.
Läkaren sade nej. Enligt denne, och Region Jönköping där läkaren är anställd, får hon inget recept eftersom det finns andra som inte kan betala för samma sak. Liknande fall har uppdagats i Dalarna och på flera andra håll i landet. Trots att fetma – obesitas – är en folksjukdom som leder till allvarliga följdsjukdomar som typ-2 diabetes, högt blodtryck, leverpåverkan, cancer och för tidig död, sitter alltså ansvariga inom sjukvården från norr till söder och moraliserar när människor vill betala för sin behandling då inte staten vill göra det.
Varför? Att människor som kämpat länge med övervikt ges en reell möjlighet att gå ned i vikt och att personer som varit sjukskrivna länge på grund av smärta efter viktnedgång kan återgå i arbete är fantastiskt. Sjukvården måste sluta moralisera runt de nya preparaten. Den som lider av obesitas och vill ha fetmamedicin måste få det. Allra bäst hade varit om alla aptithämmare och liknande ingått i högkostnadsskyddet. Men att vissa mediciner inte gör det får inte hindra att de skrivs ut till människor som behöver dem.
