Annons

Gunnar Hökmark: Gunnar Hökmark: Vår säkerhet bygger på Natos solidaritet

Svensk säkerhets- och försvarspolitik förutsätter att vi får hjälp av andra. Så är också det svenska försvaret utformat.
Gunnar Hökmark
Gästkrönika • Publicerad 2 mars 2022
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Gunnar Hökmark talar  vid Moderaternas demonstration på Norrmalmstorg under fredagen till stöd för Ukraina.
Gunnar Hökmark talar vid Moderaternas demonstration på Norrmalmstorg under fredagen till stöd för Ukraina.Foto: Claudio Brescian/TT

Vi ska kunna försvara oss själva under så lång tid att vi sedan kan få hjälp. Sådan är förhoppningen. Det är framförallt Nato som vi hoppas på. Samtidigt signalerar vi tveksamhet till att hjälpa andra.

Den senfärdighet som präglat regeringens agerande när det gällt stöd till Ukraina har inte hjälpt oss när det gäller att snabbt kunna få den hjälp vi behöver. Regeringens hjälppaket till Ukraina kan sägas vara för lite men är likväl bra. Men det fördröjdes av att både Magdalena Andersson och Ann Linde vilseledde sig själva och andra om att det var förbjudet att exportera vapen till ett land som Ukraina vilket det inte är. Det blev rätt till slut men regeringen fick bokstavligen dras igenom denna process av oppositionen och av omvärlden.

Annons

Inför frågan om Sverige ska ta emot flyktingar från Ukraina signalerade Magdalena Andersson tidigt en svårförståelig motvillighet med hänvisning till att det är andra som måste ta bördan denna gång. Det ligger mycket i det. Vi bör kräva av alla att hjälpa till att ta emot flyktingar men vi kan inte göra det genom att själva ställa oss motvilliga när människor flyr från ett krig där de riskerar att dödas och avrättas.

I frågan om Nato har Andersson återkommande sagt att vår säkerhetspolitiska linje har tjänat har tjänat oss väl. Det är också fel. Under andra världskriget var det just att vi bröt mot neutralitetspolitiken och transiterade tyska förband, exporterade tyskt stål och tystade kritiker till Hitler som präglade vår politik. Alliansfriheten hjälpte ju vare sig Danmark, Norge eller Finland, lika lite som i våra dagar Georgien eller Ukraina. Det är de allianslösa Putin nu riktar in sig på.

Sverige ingår i den ryska intressesfär som Putin vill upprätta. Vare sig allianslöshet eller eftergiftspolitik kan tjäna oss väl i den situationen. Vi behöver dem som vill hjälpa oss och vi behöver hjälpa andra. Vi är inte hjälpta av att inte ha några säkerhetsgarantier inför de krigshot som Putin riktar mot hela sin omvärld.

Vår säkerhet har formats av Nato. De baltiska ländernas inträde i Nato har stärkt svensk säkerhet och Danmarks och Norges medlemskap har under lång tid varit en stabiliserande faktor för vår trygghet. Vi förutsätter att vi ska få hjälp om vi blir angripna. Men motståndet mot Nato innebär att vi som nation inte vill hjälpa andra, men hoppas på deras hjälp ändå.

Frågan kan till exempel ställas om vi skulle hjälpa Danmark den dagen landet utsätts för hot och väpnat våld. Vill vi ha hjälp av Danmark och andra länder kräver det att vi visar vår beredskap, och våra förberedelser, för att hjälpa dem. Det är det man gör med ett medlemskap i Nato. Utesluter man ens tanken utesluter man den solidaritet som vår säkerhet är byggd på. Det är inte det budskap vi bör ge våra vänner i demokratins gemenskap.

Magdalena Andersson sa att beslutet om vapen till Ukraina var ett unikt beslut. Det beror på att vi lever i en unik tid. Nu är det dags att fatta fler unika beslut som hör den unika tiden till.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker (M)

Annons
Annons
Annons
Annons