Humaniora rymmer största nyttan
Fram till prisutdelningen på lördag deltar pristagarna i intervjuer, håller föreläsningar och på fredag är de med i tv-inspelningen av Snillen spekulerar. Årets 13 pristagare, varav en är avliden, får dela på tio miljoner kronor i respektive område och belönas för insatser som enligt Alfred Nobels testamente ”gjort menskligheten den största nytta”.
Nobelveckan är ett tillfälle då framför allt naturvetenskapen och medicinen får visa upp sina förtjänster för en bredare publik. Hela tiden betonas nyttoperspektivet, hur de vetenskapliga landvinningarna kan gagna mänskligheten. Störst uppmärksamhet brukar annars litteraturpristagaren få. Så lär det bli även i år då en svensk belönats, poeten Tomas Tranströmer. Troligen är litteraturpriset det mest statusfyllda pris en författare kan få men det är inte den uppenbara nyttan som står i centrum utan pristagaren själv och de verk som han eller hon har skrivit.
Det visar tydligt på skillnaden i den akademiska världen mellan naturvetenskap och medicin å ena sidan och humaniora å den andra. Vilken roll har då humaniora i dagens samhälle och inom forskningen?
”I Sverige saknas en strategisk idé om humanioras samhällsuppdrag.” Det skriver Sverker Sörlin och Anders Ekström på DN Debatt (5/12) där de efterlyser en ny politik för forskning och vetenskap. Under de senaste decennierna har både samhällsvetenskapen och humaniora fått stå tillbaka när olika regeringar lagt fram sin forskningspolitik. I stället har mantran som tillväxt och innovationer lyfts fram, skriver Sörlin och Ekström. Det är för kortsiktigt, menar de, eftersom humaniora har en viktig roll att spela för att långsiktigt förstå hur ett samhälle utvecklas och hur de globala utmaningarna ska tacklas.
Politiker ska inte detaljstyra vetenskapen och den fria forskningen ska självklart försvaras. Men friheten får inte bli ett självändamål för de utövande forskarna. Självständigheten finns till för att i så hög grad som möjligt tjäna den vetenskapliga sanningen, inte som en täckmantel för forskarna att göra vad de själva känner för. I förlängningen är det viktigt att vetenskapens sanningssökande har en koppling till det samhälle som den utövas inom.
För humaniora saknas det inte framtida utmaningar. Bland annat kan de humanistiska vetenskaperna skapa en djupare förståelse för hur en kommande klimatkris eller den pågående befolkningsökningen påverkar våra samhällen.
Lika viktigt är det att lyfta fram humanistiska värderingar i de politiska visionerna. Det är att bygga ett samhälle för framtiden, ett mänskligare samhälle där förståelse och tolerans inför varandra är viktiga grundpelare.
