Johanna Nylander: Judar, kvinnor och bögar är samhällets kanariefåglar
Det är en demokratis uppgift att skydda sina medborgare oavsett identitet eller sexuell läggning. Ett sätt att mäta hur väl den klarar av det uppdraget är att se hur bra man lyckas skydda sina minoriteter. Det vill säga att bygga en rättsstat som klarar av att ge andra än majoritetsbefolkningen möjlighet att leva sina liv och bygga sin framtid under samma villkor.
I flera delar av världen går den demokratiska utvecklingen åt fel håll. I ultrakonservativa Tjetjenien förbjöds nyligen snabb musik som en del i att ytterligare avskärma sin befolkning från omvärlden. I Afghanistan har talibanerna sedan de återtog makten steg för steg avskaffat kvinnors och flickors rätt och möjligheter att delta i samhället. I flera amerikanska delstater tvingas familjer genomlida helt fruktansvärda graviditeter, missfall och försvårade fertilitetsbehandlingar som en direkt följd av de långtgående abortförbud som har införts de senaste åren.
I Ryssland har Putinstyret länge gått till angrepp mot allt som kan tolkas som icketraditionellt och där har regnbågsflaggor och sexuell läggning blivit en del i vad som utmålas som hot mot det ryska samhället. Människor som lever öppet i samkönade relationer förföljs, förtrycks och skjuts tillbaka in i garderoben. I Gaza hänger Hamas bögar och Israel har varit en ensam oas i Mellanöstern där HBTQ-personer har lagstadgade rättigheter och kan leva fritt. I Kina utsätts gruppen för ett långtgående statligt förtryck och diskrimineras helt lagligt i samhället.
”Islamister, kommunister, nazister och andra radikala ideologer förenas i att inte acceptera oliktänkande och andra livsstilar.”
Islamister, kommunister, nazister och andra radikala ideologer förenas i att inte acceptera oliktänkande och känner sig hotade av att andra har en annan livsstil. Att makthavare nedvärderar judar, kvinnor eller bögar måste ses som en kanariefågel som gal om att politiken går i en totalitär riktning.
Här på hemmaplan har debatten kring det aktuella lagförslaget om att separera juridiskt och biologiskt kön i många fall blivit så osaklig och hånfull att man placerat redan utsatta personer i skottgluggen för hot och hat, både anonymt och i eget namn. Transpersoners erfarenheter och identitet ifrågasätts bara för att de uttalat sig i frågan och deras vittnesmål underkänns av grupper som borde veta bättre.
När samhället inte klarar av att garantera sina minoritetsgrupper tillräckliga fri- och rättigheter riskerar politiken snabbt leda till en spiral av polariserande beslut som gynnar den krympande majoritet av befolkningen som sitter vid makten. En stabil demokrati är ett bra grundskydd mot tillfälliga vågor av populism och förtryck, men det är ingen garant mot ett successivt urholkande av det fria samhället. Den behöver hela tiden försvaras, för på många håll är den allt annat än självklar.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
