Karin Rebas: Öppna kontorslandskap skapar stress

I Sverige arbetar omkring 200 000 personer på kontor av olika slag. Länge var normen så kallade cellkontor, det vill säga egna rum. Men under det senaste årtiondet har trenden varit tydlig – allt fler företag väljer bort egna rum åt medarbetarna för att istället satsa på öppna landskap.

Det är – faktiskt - helt absurt.

Många tycks tro att korta avstånd mellan de anställda, rent fysiskt, också skapar kortare avstånd rent mentalt. Öppna landskap betraktas som en genväg till bättre kommunikation, mer kreativitet och en ökad arbetskapacitet.

Kruxet är att det inte stämmer.

Aktivitetsbaserade kontor, där de anställda byter arbetsplats från dag till dag, kan fungera relativt väl – förutsatt att utformningen är noga genomtänkt och anpassad efter verksamheten i fråga.

Öppna kontorslandskap, däremot, verkar sågas av de flesta forskare. Enligt Helena Jahncke, doktor i psykologi vid Gävle högskola, går kapaciteten för arbetsminnet ner med upp till tio procent då vi urskiljer och hör prat.

En studie från Stressforskningsinstitutet visar att öppna kontorslandskap kan ge personer med krävande arbetsuppgifter så kallad kognitiv stress, det vill säga svårigheter att fatta beslut.

Och enligt Christina Bodin Danielsson, doktor i arkitektur som är verksam vid Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan, är det landskapen med 10-25 personer – de som är vanligast i Sverige – som personalen tycker allra sämst om.

Studie efter studie, såväl i Sverige som utomlands, ger likartade resultat. Stora, öppna ytor kan fungera bra när människor vill umgås – men på jobbet är det ju tänkt att de anställda också ska producera något av värde.

Istället för en kreativ, härlig stämning leder öppna kontorslandskap till korthuggna, ytliga samtal, mer buller, ökad stress och fler konflikter. Inomhusklimatet upplevs ofta som sämre när allergiker delar arbetsplatser med djurägare och alla måste komma överens om sådant som belysning och temperatur. Till råga på allt sprids smittor lättare.

Det är ju egentligen inte så konstigt. På en arbetsplats kan det finnas introverta och extroverta, högljudda och lågmälda, stresståliga och känsliga. Att tränga ihop personer med olika behov av tystnad och olika sätt att kommunicera på liten yta bäddar knappast för harmoni.

Ändå fortsätter trenden. Och nu har den visst nått universiteten, enligt en debattartikel av statsvetarna Anders Sundell och Jörgen Ödalen i Expressen den 24 juni. Som exempel nämndes att två fakulteter på Malmö högskola snart flyttar in i nybyggda lokaler utan enskilda arbetsrum.

Jodå, en fördel finns också: Kvadratmeterpriset minskar när fler anställda ryms på en mindre yta. Men att prioritera en låg hyra när det leder till mer stressade, trögtänkta, trötta och sjuka anställda är inget annat än korkat.

Karin Rebas