Klarar Skåne vintern?

Oskarshamnverken 1 och 2 har lagts ner sedan elområdesindelningen, för den ena avbröts en tilltänkt uppgradering. Den tredje reaktorn är i bruk. Ringhals 1 och 2 har också stängts. Ringhals 1 så sent som 31 december 2020. Ringhals 3 och 4 drivs vidare. Huvudägare i Ringhals är statliga Vattenfall. Den tänkta reservkraften efter Barsebäcksverkens nedläggning, Öresundsverket, naturgaseldat, i Malmö avvecklades och såldes till Sydostasien.

Dessvärre har elområdesindelningen inte heller lett till någon utjämning av priser över tid. Tvärtom. Numera är skillnaderna mellan elområde 1 i norr och elområde 4 i söder ofta enorma, inte bara vad gäller timpris och dagspris utan också för fasta avtal. På tisdagen låg dagspriset för el i elområde 1 (nordligaste Sverige) på drygt 25 öre per kWh. I elområde 4 (södra Sverige) låg det på nära 377 öre per kWh. Det före elcertifikat, energiskatt moms, påslag och nätavgifter. Momsen läggs på allt, inklusive energiskatten och ökar statens skatteintäkter och ökar konsumenternas skattekostnader rejält när priserna stiger. Straffet blir dubbelt. I norr är energiskatten dessutom lägre.

Det är en mycket skev ordning och måste betraktas som ekonomisk diskriminering av staten mot invånarna i söder, de som redan i ett decennium har betalat högre priser mot löften att flaskhalsar i den nationella överföringen skulle byggas bort. Nu eldas oljekraftverket i Karlshamn, samtidigt som det nettoexporteras från elområde 4 till omgivande länder. Att hävda att elmarknaden är en nationell angelägenhet vore att ljuga, priserna är generellt höga i Europa. Vi får inte heller glömma behovet som de baltiska staterna och Finland har för att klara sig utan rysk import. Finland har byggt ny kärnkraft, Estland som saknar kärnkraft planerar för ny – medan Tyskland försöker skjuta upp stängningarna av några reaktorer i sitt olycksaliga avvecklingsprogram. Men nationellt har Sverige stängt flera reaktorer och inte investerat tillräckligt i överföringskapacitet, vilket bidrar både till den nationella och den europeiska krisen.

Kostnaderna i vinter kan bli så höga i söder att många industrier och hushåll inte har en realistisk möjlighet att klara av dem. Partierna försöker komma med förslag som ska lindra det, likt vinterns bidrag från regeringen eller garanterade Sverigepriser. Men den typen av åtgärder löser inte grundproblemet med risken för effektbrist och planerade stängningar av delar av elnäten, de kan rentav öka den risken. Produktion i elkrävande industrier kan stängas av lönsamhetsskäl eller för att rädda eldistributionen i stort. Även hushåll med fasta avtal kan behöva styras till att använda mindre el och att fördela användningen till andra delar av dygnet. Även kriser kan leda till bättre resursutnyttjande, men i akuta lägen blir kostnaden väldigt hög – inte bara på elräkningen utan potentiellt i form av jobb och utebliven tillverkning av nödvändiga produkter.

Och mer elproduktion då? Akut finns få lösningar. Enskilda hushåll och företag kan satsa på egen produktion, exempelvis med solceller. Efterfrågan är stor, leverantörerna har bråda tider och priserna blir därefter. Men det har sina begränsningar, inte minst om vintern. Och solceller delar vindkraftens problem med väder.

Vindkraftsförespråkare kan peka på att kommuner (och många invånare) i söder säger nej till vindkraftsparker i kustnära lägen. Vindkraften och solkraften delar även experterna, där exempelvis Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik, menar att att den försvårar upprätthållandet av balansen i elnätet, där också kärnkraftens stora generatorer spelar en viktig roll (SvD 17/6). Vindkraftverkens och solcellsanläggningarnas produktion har under perioder lett till låga priser, som i sin tur gjort annan elproduktion – som kärnkraft – mindre lönsam. Extremt låga priser under perioder av hög väderberoende produktion bidrar därmed till problemen med elförsörjning under andra perioder.

Andra tror att tekniska lösningar för energilagring, vätgassatsningar och utbyggd överföringskapacitet kan lösa vindkraftens problem. Klart är att invånarna i de kommuner som säger ja till vindkraftsparkerna också måste få direkt kompensation för den miljöpåverkan som blir, exempelvis genom lägre elpriser eller annan ekonomisk återbäring från ägarbolagen.

Den ryska maffians utrotningskrig mot Ukraina har fördjupat den elförsörjningskris som visade sig redan förra vintern. Men motståndskraften hade varit betydligt större med vettigare politiska beslut och styrning av elmarknaden. Sverige, Norden och Europa hade kunnat vara betydligt mer självförsörjande om inte känslomässiga beslut gått före rationella. Det är redan ett högt pris svenskarna och skåningarna betalar för det. Hur högt det kan bli återstår att se.