Kommunen är ingen rättvisedomare
Föreningen Fairtrade Sverige och företaget Fairtrade Sverige AB, ägt av LO och Svenska Kyrkan, reagerar självklart negativt på att Ystads kommun funderar på att ge upp sin sponsring till dem och sin marknadsföring av deras produkter. Fairtrade bygger på att ytterligare en mellanhand mellan odlare och konsument ska skapa mer välstånd för odlare, vilket i sig är en svår matematik. Saken har tagits upp flera gånger på ledarsidan. Fairtrade är alltid snabba på att inkomma med svar som förklarar att kritiken handlar om missförstånd och okunskap. Det är förstås varje företags rätt att försvara sina produkter och sin affärsidé – i det här fallet ingår det att involvera kommuner i marknadsföringen – men det visar också att organisationen Fairtrade har tillräckligt med resurser för en omfattande propagandaapparat. Även den betalas av konsumenten.
I själva namnet Fairtrade, rättvis handel, ligger undertonen att handel som regel är orättvis. Så är det inte. Handel är bland det mest rättvisa som finns. Sveriges välstånd bygger på handel, så varje svensk bör veta det. Annars är det något allvarligt fel med skolundervisningen.
Det är hinder för handel som är orättvist. Att ge vissa varor en slags gräddfil är i princip att ställa upp hinder för andra. Det kan stater göra, men det gynnar inte konsumenter eller producenter. Kommuner kan också ägna sig åt att ge vissa företag fördelar framför andra, som att ge stora internationella koncerner etableringsmöjligheter, tillgång till mark eller tillstånd att bedriva viss typ av försäljning, som andra företag knappast skulle få. Fast om man ska tala om rättvisa ska kommunen avstå från sådant.
Kommunen ska också avstå från att vara smakdomare över vad som är rättvis handel och inte. Den typen av försäljningsargument får företag och organisationer själva hålla på med. Att stödja en certifiering för påstådd rättvisare handel – i syfte att öka andelen av dessa produkter – gör att andra som vill etablera sig på marknaden hålls tillbaka. Alternativet är att kommunen tar på sig inspektionsrollen för vilka kaffeimportörer – låt säga en liten kaffekedja som direktimporterar sitt eget kaffe från utvald leverantör och odlare – som kan anses kvalificerad för ”rättvisa” enligt den kommunala policyn. Föreställ er byråkratin, Det är definitivt ingen kommunal uppgift.
Nej, låt Fairtrade sköta sin egen marknadsföring, hålla sin egen organisation och sina egna medlemmar och kunder nöjda. Kommunen ska fokusera på skolan, hemtjänsten, gatorna – ja, det kommunala uppdraget. Om det finns tjänstemän och politiker som har tid över till att hålla på med allehanda sidoaktiviteter som Fairtrade, skvallrar det om luft i organisationen. Den bör i så fall pumpas över till kärnverksamheter där syrebristen gör sig påmind dagligen och stundligen.
