Lämna barnen utanför kulturkriget
Efter att den tillträdande ordföranden för kulturnämnden, Magnus Isgren (SD), stoppat biblioteket från att hålla den planerade sagostunden ”Drag Queen Story Hour” under kommande sportlov, spreds nyheten från Trelleborgs Allehanda vidare ut över Sverige.
Återigen fick Trelleborg uppmärksamhet på bästa tv-tid, i radiosändningar och högt upp på rikstidningarnas sajter. Det är ofta SD-ageranden är i fokus när Trelleborg hamnar på nyhetsdagordningen.
Denna gång fungerade SD:s pr-insats också på ett annat vis. Bättre draghjälp (sorry!) hade sagoläsardoun Lady Busty och Miss Shameless inte kunnat önska sig. Ulf Lundells ord om att en inställd konsert också är en konsert är uppenbarligen sanna.
I Trelleborg ändrades dock beslutet av kulturnämnden på onsdagseftermiddagen, sagoläsningen blir nu av. (Uppdatering)
Uppmärksamheten är större i Trelleborgs-fallet, men dragdrottningarna har tidigare skapat nyheter även på andra håll. I Kalmar ville SD säga nej till sagostunden, men där genomfördes den. Tidigare i år stoppades en bokläsning i Olofström sedan bibliotekschefen meddelat att hon emottagit hot. Den genomfördes dock digitalt.
I Trelleborg är det främst namnen på duon och vad de representerar som har angetts som argument från SD:s sida. På Instagram har Miss Shameless tilläggsnamnet ”whine-hore” och har också marknadsfört en erotisk ritbok. Något som Magnus Isgren när han intervjuas i SD:s kanal Riks menar knappast kan vara riktad till vuxna – då inga vuxna i hans umgängeskrets ägnar sig åt ritböcker.
En sak är klar. Politiker ska inte lägga sig direkt i kulturverksamheten på det här viset. Och definitivt inte utan ett nämndsammanträde – Isgren har inte ens tillträtt ännu. Det borde vara upp till föräldrarna att välja om de tar sina barn till föreställningen och att de vänder sig till biblioteket och dess ansvariga med synpunkter på innehållet.
Men saken handlar också om vad offentliga verksamheter faktiskt ska erbjuda.
Konceptet Drag queen story hour är importerat från USA. ”Lady Busty” och ”Miss Shameless” håller efter den förebilden normkritiska sagoläsningar riktade till barn från 3 till 9 år (anpassade efter olika åldersgrupper). De kostar 8 000 kronor exklusive moms för en timme eller två halvtimmar, enligt en prislista hos Region Halland.
Prislappen ställer onekligen krav på leverans och innehåll. Att ha synpunkter på vilken typ av verksamhet som riktas till mindre barn är helt relevant. Det är inte så att ett nej till att engageras mot ett skattefinansierat arvode är en inskränkning av yttrandefriheten. Det är långt ifrån en självklarhet att män som har funnit sitt vuxna förhållningssätt till kön, identitet och sex ska förmedla det till små barn – på skattebetalarnas uppdrag. Man kan fråga sig om det inte mer handlar om de vuxnas behov än om barnens.
Att tala om att alla normer ska brytas är ett märkligt förhållningssätt till barn, rent allmänt. Det ligger i det vuxna uppdraget att förmedla normer, vilka är en annan fråga. Den egna gränslösheten har en tendens att drabba andra, även den gränslöshet som kläs i kärlekens ord.
Sedan är det troligt att det mesta av allt detta talar över barnens huvuden. Hur treåringens associationsbanor går är det nog få vuxna som har fullständigt grepp om. Det är den fantasin vi ska vara rädda om att bevara så länge det går. Som redskap i ett kulturkrig lämpar sig barn däremot illa.
Har man några tusenlappar över i en kulturbudget kan det hända att en uppsättning scenkläder till barnen att klä ut sig i, vore den för barnen roligaste upplevelsen och för skattebetalarna bästa investeringen. Möjligen kommer ungarna att bryta med vuxnas uppfattningar om normen för sagostunder och vilka uppfostringsambitioner en sådan ska ha. Men det var väl å andra sidan poängen?
