Med samvetet på tallriken
Bara för att upptäcka att det som var så enkelt blivit så svårt. För vilka fiskar kan man äta med gott samvete? Vilka sorter vågar man ge till sina barn? Och vad vågar man stoppa i sig som ammande mamma?
På onsdagen kom Världsnaturfonden WWF med sin nya konsumentguide för fisk och skaldjur. I den kan vi läsa att Östersjötorsk är okej att äta om den är certifierad. Men medan torskbestånden öster om Bornholm har vuxit till sig de senast åren gör Östersjölaxen ålen sällskap på röda listan: Köp inte! Ät inte!
Men livet som god konsument är svårare än så. Närodlat? Rättvisemärkt? Ekologiskt? Utrotningshotat? Farligt? Nyttigt?
Vid fiskdisken blir det inte enklare av att Naturskyddsföreningen, SNF, ena dagen slår larm om skyhöga halter DDT i Vätternröding, för att sedan tvingas konstatera att det handlade om en felmätning. Tyvärr skadar det trovärdigheten när SNF skriver om fisk och ett eventuellt samband mellan miljögifterna och infertilitet, inlärningssvårigheter, diabetes, ADHD, fetma och demens.
Samtidigt vet vi att fisk är nyttigt. Ett exempel är en färsk studie av Emma Goksör, läkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg, som visar att barn som äter fisk före nio månaders ålder löper hälften så stor risk som andra barn att drabbas av astma i förskoleåldern.
Det är lätt att göra som Magnus Uggla och skita i allt. Det är ändå det sämsta av alla alternativ. Det vi som konsumenter kan göra är att ställa krav på att organisationer och myndigheter är noga med sina mätningar och ger oss trovärdig information, och därefter handla efter vad det egna samvetet bedömer vara rimligt. Ät mer sill!
