Bo Pellnäs: Netanyahus Chicken-race?
Efter Hamas avskyvärda våldsdåd inne i Israel den 7 oktober visade den amerikanske presidenten Biden omedelbart sitt stöd för Israel. Han besökte landet och fotograferades omkramande Israels premiärminister Netanyahu. Efterhand som den israeliska armens insatser rapporterades och antalet civila offer ökade dag för dag, som blev till månader, framstod det allt tydligare att främst yngre människor i USA tog avstånd från Israels krigföring. Men vi måste då erinra oss att president Bidens stöd redan från början förenades med krav på en tvåstatslösning. Palestinier på Västbanken skulle styra även över Gaza-remsan.
Häromdagen upprepade Biden kravet i ett telefonsamtal med Netanyahu. Omedelbart efter samtalet ryktades att den israeliske premiärministern hade avvisat kraven. På en direkt fråga om en tvåstatslösning skulle kunna genomföras även under en israelisk regering ledd av Netanyahu svarade Biden att det visst skulle vara möjligt. Han hänvisade litet vagt till att säkerhetsgarantier kunde ges till Israel.
Därefter framträdde Netanyahu och förkunnade att så länge han kunde påverka frågan var varje idé om en palestinsk stat på Västbanken otänkbar. Här tangerar han gränsen till det ingen ansvarig israelisk politiker hittills har gjort – att närmast förolämpa en amerikansk president. Genom sitt uttalande ger han i praktiken goda argument för Hamas och alla palestinier som motsätter sig en tvåstatslösning och i stället hävdar sin rätt att styra över området ”mellan havet och floden”, dvs. mellan Medelhavet och Jordanfloden, vilket i praktiken innebär staten Israels utplåning.
Han blåser också under risken för ett uppror på Västbanken och bedömer uppenbarligen att läget i Gaza nu frigör en tillräckligt stor del av armén för att kunna hantera detta. Men ett uppror där kan i sin tur närmast tvinga Hizbollah i Libanon att ingripa och utvidga konflikten på ett sätt som drar in både Iran och flera arabstater som mer aktiva parter. Detta påverkar världsekonomin och kan leda till militära konsekvenser som nu är svåra att förutse.
Det är ett högt spel Netanyahu bedriver. Det är inte orimligt att tro honom om att hålla konflikten igång för att överhuvudtaget behålla makten och undvika avsättning och en rättegång med ett möjligt fängelsestraff för korruption. Men kanske också att hålla ut till dess Donald Trump kan efterträda Joe Biden.
Om Trump blir president innebär det inte att USA ingriper militärt i området ”mellan havet och floden” men vi kan tro att han skär ner stödet till Ukraina och omfördelar pengar och vapen till Israel.
Två konsekvenser av en större konflikt i Mellanöstern och en valseger för Trump är i alla fall möjliga och mycket otrevliga - Rysslands oljeintäkter ökar, sannolikt drastiskt, och en fred i Ukraina sker på Ryssland villkor, om Putin över huvudtaget vill sluta kriga.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
