Om näringslivet stod för skolnotan
Om den svenska skolan fallerar finns det ett par uppenbara förlorare. Eleverna förstås. Och så arbetsgivarna. Det finns ingen del av näringslivet som önskar att det från skolorna ska komma ut obildade människor utan språk, med undermåliga matematiska kunskaper och med bristande samhällsförståelse. Företag behöver kompetent arbetskraft i olika kategorier för att fungera, för att leverera vinst och samhällsnytta.
Så när frågan nu är uppe om vilka typer av företag som ska få äga skolor och om de ska få ta ut vinst – då är det kanske näringslivet som sitter på en del av svaret.
Det är klart att lärare, skolledare, lärarfack, utbildningsforskare, skolpolitiker, föräldrar och en mängd andra närmast berörda ska förklara hur de vill att skolan ska se ut. Men varför glömma bort dem som en gång ska anställa människorna som kommer ut från skolorna?
Den cyniske kanske tror att alla vd-Anders omedelbart skulle skrota allt vad klassisk bildning heter. Fördomen ser kanske ut sådan. Men tänk om svenska företagsledare faktiskt inser att för att förstå andra, för att kunna fungera i grupp, för att ha insikt om andra kulturyttringar så behövs det inte bara ett tekniskt språk utan också medvetenhet, empati och fantasi. Sådant som skönlitteraturen ger.
Det är också hos näringslivet man kan finna svaret på hur olika morötter, ekonomiska incitament, fungerar. Företagsledare är inte experter på utbildning. Men de är experter på organisation, på hur man får ut så mycket som möjligt av resurserna och på vilka ekonomiska drivkrafter som kan styra verksamheter åt rätt och fel håll.
Är det så att dagens system med friskolor med i hög grad fri etableringsrätt, med koncernbildningar i alla former av ägande – privat, börsnoterat och utlandsägda investeringsfonder – är något som kommer att leda till kortsiktiga vinstuttag och överdriven spariver som i slutänden slår mot eleverna? Nästa gång en utredning görs om hur ersättningar och vinster ska regleras inom friskolesektorn är det kanske läge att låta investerare och företagsledare spela en huvudroll, för att förklara hur man får ut mesta möjliga som köpare av en tjänst. Och hur man gör för att misslyckas med det.
Ibland ger sig näringslivet av eget behov ut i utbildningsbranschen. På gymnasienivå och högre är det inget konstigt alls. PM Nilsson tog i Di 30/11 upp ABB:s industrigymnasium i Ludvika. Det finns fler exempel. Peabskolan i Malmö, Solna och Göteborg utbildar inom husbyggnad och mark- och anläggning. Naturligtvis för att byggföretaget Peab ser att man under egen kontroll kan se till att ge elever rätt kompetens innan de anställs som snickare.
Kan det översättas till grundskolan och utbildningar generellt? Kanske inte. Men en enkel fråga kan ställas till näringslivet. Om ni skulle betala hela notan för den svenska skolan, hur skulle ni göra då? Det är troligt att det skulle blir rejäl fart på både kravställning och idéer om upplägg. Höga kostnader för usla resultat hade knappast accepterats.
Om inte i verkligheten så i alla fall som tankeexperiment: skicka räkningen för svenska utbildningssystemet till näringslivet och se vad de skulle kräva tillbaka för att betala.
