Annons

Petter C Larsson: Petter C Larsson: Den enes terrorist den andres frihetskämpe

Sveriges Nato-ansökan har kommit att bli en bricka i ett högre maktspel. I den publika delen av denna typ av spel har ordval stor betydelse – ytterst handlar det om de politiska utmaningar som uppstår när en nations terrorister är andra nationers frihetskämpar.
Petter C Larsson
Gästkrönika • Publicerad 27 maj 2022
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

Det framgår nu att Turkiets regim bestämt sig för att pröva lyckan vid det internationella förhandlingsbordet genom att utnyttja Sveriges och Finlands Nato-ansökan. Den turkiska regimen uppger sig vara besvärade över framför allt Sveriges hållning till kurdiska organisationer och menar att detta inte går att förena med ett Nato-medlemskap.

Turkiet har ställt upp flera krav på Sverige; krav som är relativt utmanande för Sveriges regering att acceptera utan att det gör ont i den svenska regeringens inrikes- och utrikespolitiska allianser.

Annons

Den turkiska regimen vet mycket väl att Sverige går mot ett riksdagsval i år och att det styrande partiet Socialdemokraterna gärna vill sitta kvar vid makten. Det faller sig därför lämpligt att pressa den svenska regeringen till att förhålla sig till ett konstruerat dilemma om att distansera sig och Sverige från kurdiska frihetsrörelser och därmed bli Nato-medlem, eller stå kvar utanför och bli exponerade för rysk hotbild och kanske förlora riksdagsvalet. Sett ur ett regionalt perspektiv vill Turkiets regim reducera sina motståndare; de kurdiska gruppernas möjlighet att samverka och åtnjuta framtida stöd från Sverige.

Men det slutar inte där. Turkiet signalerar även till de tyngre medlemmarna i Nato. I praktiken anför Turkiet att om nu Sverige och Finland är så viktiga för Nato så är det lämpligt att Turkiet ges fördelar. Den turkiska regimen spelar ett högt spel genom att försöka pressa USA att ge Turkiet några poäng i dess spel mot kurdiska frihetsrörelser, samt att försöka reducera amerikanska sanktioner mot Turkiet för att man köpt rysk krigsmateriel.

Turkiet har med viss framgång försökt denna typ av maktspel tidigare. Turkiet och USA samarbetade för några år sedan i stridandet mot Islamiska Staten (IS), men man var oense om förhållningssättet till kurdiska milisgrupper. Kurderna deltog i striderna mot IS och fick stöd av USA. USA valde till slut att, åtminstone utifrån sett, stödja den turkiska linjen.

I dagarna uppgav USA att Turkiets krav på Sverige och Finland är något som USA inte har med att göra och att det bör lösas av dessa tre länder själva. Detta kan också betraktas som en markering från USA att blockera Turkiets försök att roffa åt sig fördelar i kampen mot kurderna på USA:s och eventuellt Natos bekostnad. USA vill inte tillåta Turkiet att så lätt skapa egen vinning.

Min bedömning är att Sverige och Finland åtminstone utifrån sett kommer att distansera sig från de kurdiska motståndsrörelserna. Hur Sverige och Finland hanterar situationen väcker också frågan om det finns andra Nato-medlemmar som kommer att försöka ta poäng om Turkiet lyckas. Sanningen ligger som alltid i betraktarens ögon.

Petter C Larsson, risk- och säkerhetsexpert, bosatt i Trelleborg

Annons
Annons
Annons
Annons