Madeleine Brandin: Samhällsplanering är inte en fråga om att bocka av checklistor
För några veckor sedan samlades merparten av Sveriges kommuner till konferens för att lära av forskning och av varandra. Politiker och tjänstemän inom plan-, bygg- och miljöområdet bjöds in av SKR, Sveriges kommuner och regioner. Mindre kommuner har svårt att hålla kompetens inom komplicerade specialområden. Då är detta forum till hjälp.
Daniel Westlén, statssekreterare hos klimat- och miljöminister Pourmohktari, talade om att SGU har uppdrag för grundvatten, havs- och vattenmyndigheten för ytvatten och SMHI för regnen. Västerås och Östersund berättade om hur långvariga dricksvattenavbrott hanterats. Överraskande var att avloppsfrågan blev det svåraste att bemästra. Malmö och Nacka berättade om trygghet och säkerhet och hur stadsbyggande kan vara brottsförebyggande.
Veckan efter hade Boverket dialogmöte med trehundra kommunala deltagare om gestaltad livsmiljö. Även där blev tydligt att flera kompetenser behövs för att bygga samhälle. Det behövs gatubyggare, VA-anläggare, arkitekter, mätningsingenjörer, fastighetsekonomer. Och det viktigaste är att de måste samarbeta. Det är för mycket ”stuprörsplanering” i dag!
Det gör det lite svårare, men är alldeles nödvändigt. Det måste både facknämndsledamöter och yrkesmänniskor förstå och uppmuntra. Så är inte alltid fallet. Ibland utgår förbluffande politiska direktiv att inte tala tvärs över förvaltningsgränser.
Checklistor utarbetas för att inte missa något. Men det räcker inte. Vi vet och vi känner när en byggd miljö är bra. Det gäller att göra ord till verklighet. Att bygga hus, anlägga gator och torg är konkreta projekt. Som kommunanställd är ansvaret att lotsa projekten till verklig byggd miljö. Då krävs också samsyn med de lokala politikerna.
Skissa, rita, visualisera! Lär av att läsa skönlitteratur, där står om hur den byggda miljön upplevs och används. Planera med personlig inlevelse, tänk på dina barn, din mormor, blir det bra för dem? Då blir det bra för alla.
Boverkets kunskapsöversikt ”Den byggda formens betydelse” innehåller konkreta medskick om täthet, om dagsljusets betydelse i bostäder och utomhus, om hur vardagliga offentliga rum även på mindre orter blir gestaltade.
Jag såg goda exempel på det på Österlen. Tomelilla och Borrbys torg som innehåller såväl bilparkering som sittplatser som planteringar. Ett gott exempel på förtätning av miljonprogramsområde är nya femvåningshus på tidigare impedimentmark längs Malörtvägen i Trelleborg.
Några slutsatser av dessa mellankommunala möten är ”Good enough”, kommuner jobbar konkret och samhällsbyggande över förvaltningsgränser blir bättre.
Madeleine Brandin är arkitekt och författare
