Skattehöjarvägen är livsfarlig

Efter 1990-talskrisen har reallöneökningarna varit stadiga och människor med arbete har fått det bättre och bättre. Det till skillnad från inflationsåren på 1970- och 1980-talen, då inkomstskatterna steg stadigt och lönehöjningarna åts upp fortare än de kom till.

Det är sant att skillnaderna i Sverige har ökat mellan hushåll med lägst ekonomisk standard och hushåll med högst. Samtidigt har inkomsterna stigit väsentligt även i de lägsta inkomstgrupperna, standarden har alltså ökat generellt. Med den stora omfördelning som finns i det svenska systemet – ungefär hälften av skatteintäkterna kommer från den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard (Ekonomifakta) – kommer sådant som skola och vård alla till del.

Andelen svenskar som lever i det som räknas som ”absolut fattigdom” har sjunkit från 20 procent för 25-30 år sedan till drygt 5 procent, enligt de beräkningar från SCB som SvD redovisar i i en färsk artikel. SCB:s statistik som presenterades i oktober, gällande 2021, talade om att 3 procent, ungefär 300 000 svenskar över 16 år lever i materiell och social fattigdom. Det enligt en definition som handlar om att exempelvis ha råd att betala skulder, ha två par skor och har råd med fritidsaktiviteter. Det är den lägsta siffran i EU.

En stor skillnad råder mellan svenskfödda (1,5 procent i fattigdom) och utrikes födda (10 procent). Den skillnaden är en av de största i EU. Det pekar tydligt på att Sverige har tagit emot många födda utanför Europa, men inte förmått att få dem i arbete i tillräcklig utsträckning. I en rapport för Entreprenörsskapsforum ”Grad av självförsörjning” (2021) visar nationalekonomen, Åsa Hansson, och professorn i Skatterätt, Mats Tjernberg, att genomsnittsindividen som kommer till Sverige och är född utanför Europa eller Nordamerika aldrig blir självförsörjande under sin levnad i Sverige. Det enligt definitionen att man betalar in mer skatt under ett år än man erhåller i transfereringar (bidrag etc). Genomsnittssvensken är självförsörjande mellan en ålder på 35 och 62 år.

Den viktigaste skillnaden som noteras är att det handlar om utbildningsgrad. Den som inte har grundskoleutbildning har mycket svårt att få arbete. Det är betydligt fler utrikesfödda än svenskfödda som saknar fullgjord grundskola.

Det svenska välståndet har alltså utvecklats väl tack vare skattereformer som har gynnat arbete och kapital. Skatteintäkterna har samtidigt växt. Däremot har Sverige inte fullt ut klarar av åtagandet med stor invandring. Det är inte nödvändigtvis så att Sveriges integration är sämre än andra länders, däremot har asyl- och anhöriginvandringen varit större än i Sverige än i de flesta andra jämförbara länder.

Det senaste årets drastiskt höjda priser – främst på el, bensin, mat och boende – kommer att påverka svenskar på ett sätt som ännu inte har fångats av statistiken. Många hushåll som nyss hade hyfsade marginaler har fått se dem krympa – somliga har fått se dem försvinna helt. Ett elbidrag i februari kommer för sent för många drabbade hushåll. Och ett kraftigt ökat antal konkurser, det högsta antalet på tio år, skvallrar om att företagen plågas av osäkerheten. Det är en akut kris som måste lösas för att folk ska klara räkningarna, det är inte omöjligt att vi snart får se konkreta förslag på statliga krischeckar till svenska hushåll.

Långsiktigt behövs dock något helt annat.

Nummer ett är att betala det som kan kallas integrationsskuld, att med grundläggande utbildning göra att fler blir anställningsbara, samt att klargöra för alla invånare i Sverige att bidrag (eller brott) inte är en framtida försörjningsväg.

Nummer två är att inte fastna i frestelsen att höja skatter, höja bidrag och driva på strejkalstrande lönekonflikter. Det går nämligen alltid åt fanders.