Petter Birgersson: Sverige är redan en del av kriget
Det klassiska svenska kullagerföretaget SKF:s fabrik i Lutsk i nordvästra Ukraina – inte längre söderut än Köln, inte längre österut än Helsingfors – attackerades på tisdagsmorgonen med ryska robotar. Tre anställda dog. Tydligare än så blir det inte att Sverige är en del av kriget som pågår i Europa, mot Europa.
Försvarsminister Pål Jonson (M) presenterade på tisdagen regeringens nya stödpaket till Ukraina. Detta trettonde stödpaket är en uppföljning på de tidigare leveranserna. Ukraina är i stort behov av ammunition och reservdelar till Stridsfordon 90, stridsvagn 122 och artillerisystemet Archer. Lastbilar och minröjningsutrustning är också väsentligt för den ukrainska armén. Ryssland har under lång tid minerat stora områden.
Försvarsministern konstaterade att Sverige hittills har gett militärt stöd till Ukraina för motsvarande 17 miljarder kronor. Det nya paketet är värt 3,4 miljarder kronor. Riksdagen kan fatta beslut redan på torsdag och regeringen verkställa det på fredag. Pål Jonson var föredömlig i att framhålla övriga riksdagspartiers samarbete och stöd i saken. Det är ingen tvekan om på vems sida Sverige står och att det råder stor majoritet för att stödja Ukrainas frihetskamp.
Det svenska stödet är viktigt, även om Sverige är ett litet land i sammanhanget, där USA och Storbritannien är de största bidragsgivarna. Som försvarsministern uttrycker det: ”Att stötta Ukraina är också att investera i vår egen säkerhet, eftersom om Ryssland skulle vinna kriget skulle det ha genomgripande negativa säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenser för Sverige och Europa. Insatserna är naturligtvis höga.”
Samtidigt är det en balansgång för försvarsmakten, då det svenska försvaret inte har något överflöd av materiel. Den materiel som nu skickas måste återanskaffas snabbt och för det ges försvarsmakten motsvarande belopp. Men allt tar naturligtvis tid och kostar pengar.
Försvarsstabens chef Michael Claesson förklarade på presskonferensen att den här typen av beslut får konsekvenser inte enbart på materieltapp inom försvaret utan också på att personal sätts in för att utbilda och i säkerhetsoperationer vid transport av utrustningen. Men Claesson konstaterade samtidigt: ”Vi bedömer de konsekvenserna som hanterbara.”
Att låta Ukraina i hög grad förlita sig på USA blir allt vanskligare, med tanke på att nästa presidentval närmar sig. Som ledarsidans krönikör Bo Pellnäs skrivit är stridsflygplan det som skulle ha störst betydelse för Ukraina, luftunderstöd är avgörande för den typ av motoffensiv som Ukraina nu genomför. Först till hösten väntas de utlovade F16-planen anlända.
Moraliskt handlar det inte om det är rätt att ge Ukraina vapen utan om hur mycket Europa ska ge och vad. I en backspegel kommer frågan snarare att handla om varför vi inte gjorde mer och tidigare.
