Synlig polis stoppar mer än stenkastning
Stenkastningsterrorn mot danska bilister längs E 65 fick pågå allt för länge. Enligt polisen har 90 incidenter som kan ha varit stenkastning eller liknande nu rapporterats de senaste månaderna (YA 2/7). Ett av stenangreppen slutade med allvarliga skador på en bilförare, med förlorad syn på ett öga och sönderslagna tänder. Efter insatser med betydligt ökad synlig polisnärvaro och övervakning med drönare tycks den livsfarliga aktiviteten ha upphört (YA 4/7). (Uppdatering, en lastbil fick sten mot rutan på tisdagseftermiddagen)
Innan dess höll stenkastningen på att orsaka ännu en dansk-svensk strid upp på ministernivå. Den danske justitieministern Nick Hækkerup var missnöjd med den svenska polisens insatser och tog kontakt med sin svenska kollega Morgan Johansson (SVT 24/6). Det var först efter att danska medier ville ha kommentarer från den svenska polisen som den stora mängden fall kom fram, långt ifrån alla danskar hade anmält till svensk polis.
Med den ökade polisnärvaron tycks även trafikolyckorna förefaller ha minskat betydligt. En icke vågad hypotes är att synliga poliser gör att trafikanter lugnar ner sig. Lägre hastigheter, längre avstånd, färre farliga omkörning betyder färre olyckor och mildare konsekvenser om de ändå inträffar.
Man skulle kunna ägna tid åt att försöka motbevisa den hypotesen och skjuta ner slutsatsen att ökad polisiär synlighet och närvaro ger säkrare trafik. Det kan någon annan göra, men ledarsidan dristar sig till att dra slutsatsen att logiken stämmer.
Att satsa på mer trafikpoliser kommer åt en typ av beteende som fasta hastighetsövervakningskameror är dåliga på. De fångar inte stenkastare på bild. De fångar inte heller andra trafikfarliga beteenden, allt det som händer mellan hastighetskamerorna.
Men de synliga poliserna behövs inte bara på vägarna. De behövs också på stan och ute i bostadsområdena. Varje gång polisen satsar på att öka närvaron brukar slutsatserna bli ungefär de samma som polisen i Skåne dragit av E65-övervakningen. Så här lät det i Tensta 2017: ”Vi har varit fler än de kriminella. Det har varit viktigt för den upplevda tryggheten för boende och näringsidkare i området.” (SVT 23/1 2017) I Linköping i april i år hette det så här: ”Flera stadsdelar i Linköping har enligt polisen haft problem med personrån. Förra helgen ökade polisen sin synlighet i områdena – något som gav resultat och som kommer fortsätta även denna helg.” (SVT 9/4) I Skarpnäck i maj sattes fler poliser in vid tunnelbanan med motiveringen: ”Vi hade liknande problem vid torget i Bagarmossens centrum och kunde se att vår närvaro gav resultat.” (Mitti 4/5)
Det låter likadant överallt: fler poliser lugnar och skapar trygghet för de skötsamma. Tyvärr är det ofta så att insatserna blir tillfälliga eller att andra platser förlorar sin polisnärvaro.
De styrande utlovar ständigt nya rekordsatsningar på polisen. ”Regeringens historiska utbyggnad av polisen fortsätter” hette det i budgeten. Men det tar tid att få ut så många poliser som ska ersätta dem som slutar och dessutom se till att det blir fler kvar i slutänden. Det räcker inte med massor av utbildningsplatser, tillräckligt många kvalificerade måste söka och tillräcklig andel måste klara av utbildningen. Efter antagningen hösten 2020 stod en av fem polisutbildningsplatser tomma (DN 7/12 -20). Då blir det också svårt för poliser att synas på alla platser där de behövs.
