Bo Pellnäs: USA:s näringsliv tryckte på om stödet till Ukraina
Det finns många aspekter på vapenstödet till Ukraina. Den största insatsen och den mest omskrivna kunde äntligen beslutas och undertecknas av USA:s president Biden. Om summan – drygt 600 miljarder kronor – förefaller stor så måste den sättas i relation till USA:s totala ekonomi. Det finns uppgifter om att 80 procent av stödet går direkt till den amerikanska vapenindustrin, till glädje för ägare, anställda och fabriksorter.
Sannolikt ökar den amerikanska industrikapaciteten vad gäller produktion av ammunition och missiler. Det är ändå marginellt men rör materiel som är av betydelse för Ukrainas förmåga att hålla stånd på stridsfältet. För Ryssland har det amerikanska stödet omedelbara effekter. Även Kina påverkas men troligen väntar man och ser innan man agerar när det gäller sina ryska relationer.
Den amerikanska vapenindustrins inflytande når långt bortom den egna produktionen. Dataindustri och vapenproduktion går överhuvudtaget knappt att skilja åt. Framväxten av artificiell intelligens är därtill av direkt betydelse för all industri och hela det amerikanska försvaret.
USA:s näringsliv tycks till slut ha satt ner foten efter att ha fått nog av de högerradikala Trump-anhängarnas blockad av stödet till Ukraina. De största aktieägarna kan sätta strypkoppel på många av dem som ger pengar till republikanska senatorer i Kongressen. Det räcker med hot om att stoppa flödet till ganska få, och då främst till dem som riskerar att inte bli omvalda.
Trump själv undvek utspel i samband med kongressens omröstning efter sitt möte med den republikanske talmannen Mike Johnson. Denne kunde därefter lägga fram ett förslag till stöd för Ukraina i en avgörande röstning trots ett hot om avsättning från ett antal republikaner. Detta har tolkats som om Trump gav talmannen ett klartecken. Men lika gärna kan det ha varit Mike Johnson som klarade ut hur landet låg och gav Trump en möjlighet att rädda ansiktet inför omröstningen. Det vi ser kan i bästa fall vara början till slutet av det kaos som råder inom det republikanska partiet och därmed i Kongressen.
I den europeiska processen för stöd till Ukraina är det tydligt att den största bidragsgivaren - Tyskland - inte begränsas av ekonomiska orsaker utan av säkerhetspolitiska, ja rent partipolitiska skäl. Ett land som varit den förlorande nationen i två världskrig är mån om att inte involveras i ett tredje. Sett ur vårt perspektiv är det kanske något förvånande att Annalena Baerbock från De Gröna, som utrikesminister så uttalat driver på för att öka det militära stödet till Ukraina. Detta medan förbundskansler Olaf Scholz hela tiden har tvekat och fördröjt viktiga vapenleveranser, först stridsvagnar och nu Taurusmissiler. De senare kommer nog snart att ändå lastas för transport, när USA nu levererar missiler med ungefär lika lång räckvidd.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
